Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - a. Förutsättningarna för erhållande av ett gott frö - 4. Klängning av kottar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
att släppa fröet. De mera svårklängda kottarterna öppna sig relativt lättare ju
längre fram mot vårsidan de äro insamlade, antagligen beroende på dels att
deras vävnader hava avgivit en stor del av sin fuktighet sedan de en längre
tid utsatts för solens och vindarnas påverkan, dels att det harts, varmed
kott-ijällen äro sammankittade, genom atmosfäriliernas inverkan mistat en del av sin
sammanhållande förmåga.
Kottarne kunna klängas med tillhjälp av antingen solvärme eller konstlad
värme. Den förstnämnda utnyttjas i s. k. sollavar, den sistnämnda i s. k.
kläng-stugor av olika konstruktion och storlek.
Sollaven utgöres av en omkr. 2 m. lång, i m. bred och 15 cm. hög ram,
vars botten utgöres av spjälgaller eller järntrådsnät, som genomsläpper fröet men
ej kottarne. Under denna ram och tätt slutande intill densamma anbringas en
flat låda för att upptaga det utfallande fröet. Ramen kan ovantill vara försedd
med ett lock av fönsterglas, som skjuter något över ramens kant och medels
gångjärn kan öppnas. Vid klängningen, som kan taga sin början sä snart solen
pä våren förmår utveckla tillräcklig värme, anbringas sollaven vid en vägg på
solsidan och ställes på bockar i sädan lutning, att solstrålarna så lodrätt som
möjligt kunna träffa de i ett par lager i ramen utbredda kottarne. För att
hindra kottarne att på grund av lutningen falla ned mot nedre kanten av ramen
kan dennas botten förses med några längsgående, 3—4 cm. höga lister. Mellan
ramens övre kant och det nedfällda glastaket bör lämnas en öppning pä ett
par centimeter, så att den från kottarne avdunstade vattenångan kan slippa ut.
När kottarne på grund av solvärmen börja spricka upp, omröras de ett par
gånger dagligen strax före och något efter middagstid. Vid regnväder tillslutes
locket fullständigt. Om nätterna bör laven helst flyttas inom hus. I alla
händelser bör varje afton det på dagen utklängda, i lådan nedfallna fröet
tillvaratagas. Då kottarne anses utklängda, tagas de ut ur laven och skakas häftigt i
ett rissel, så att de ännu kvarsittande fröna ma falla ut och tillgodogöras.
Kottklängning i lave var förr mycket i bruk, och det sålunda vunna fröet
ansågs bättre än sådant, som utklängts genom konstlad värme. Klängningen i
sollave är emellertid mycket osäker, emedan man alldeles är beroende av
solsken och endast små kvantiteter frö kunna vinnas. Det kan även dragas i
tvivelsmål, om fröet verkligen är bättre än det genom pä ändamålsenligt sätt
använd konstlad värme klängda. Soliga sommardagar kan värmen i sollaven nå
upp till över 600 C., men komma moln för solen, sjunker temperaturen hastigt.
Värmen blir således ytterst ojämn. Skötas ej lavarna väl, blir fröet ofta fuktigt,
och denna växling måste inverka menligt på dess godhet. För att få några
avsevärda kvantiteter måste klängningen bedrivas långt in på sommaren, och
fröet kan således endast undantagsvis användas samma år det utklängts. En
god sak är emellertid att kottarne, åtminstone tallens, sällan öppna sig så
fullständigt, att de vid basen av kotten sittande, vanligen mindervärdiga fröna
utsläppas. Härigenom kan det solklängda fröets goda rykte delvis förklaras. Allt
eftersom klängningstekniken på konstlad väg utvecklats, hava också sollavarne
blivit mer och mer sällsynta. För vinnande av mindre kvantiteter frö, t. ex.
för sådd i plantskolor, kunna sollavarne dock alltjämt rekommenderas.
— 80 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
