Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - g. Såningsmetoderna - 1. Fläcksådd eller rutsådd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
12 timmar efter eldens släckning, emedan uppkommande vind lätt kan komma den
i stubbar eller grövre grenar ännu pyrande elden att flamma upp och kasta
gnistor vida omkring, varvid fara för skogseld naturligtvis kan uppstå, om ej
vaksamhet iakttages under tillräckligt lång tid.
Det har funnits ett skede inom vår skogshushållning, då bränning av
kulturfälten ansågs som den viktigaste förutsättning för erhållande av återväxt.
Man stödde denna uppfattning genom exempel frän de vackra ungskogar man
sett uppkomma pä svedjeland och å marker, där svagare skogseldar gått fram.
Mången lät även påverka sig av det, så att säga, städade skick, vari ett hygge
efter bränning tedde sig, och av den bekvämlighet, varmed rutsådden å det brända
fältet kunde företagas. Man brände gärna och å snart sagt alla marker. I
senare tid har en stark reaktion inträtt mot denna uppfattning, och man går nu
mången gång till överdrift vid framhållande av bränningens vådor eller
olägenheter. Härvidlag, liksom vid alla skogsvårdsåtgärder, är det ensidigheten som
bör fördömas. Vad som passar på ena stället är kanske oriktigt pä det andra.
Endast genom ett objektivt bedömande av varje särskilt fall kan det rätta
finnas.
Har löpbränning skett, bör sådden helst ej utföras omedelbart därefter utan
först sedan rikligare nederbörd inträffat, som urlakat askluten något. A andra
sidan får det brända fältet ej ligga alltför länge innan det besås. Dels
ogräs-bindes detsamma, dels urtvättas en del av de i askan befintliga värdefulla
växtnäringsämnena och komma ej plantorna men väl ogräset till godo.
Beträffande upptagandet av själva såddfläckarne, så beror dessas form,
storlek, luckring m. m. till största delen av jordmånens och lägets beskaffenhet,
av markbetäckningen, av trädslaget och av hänsynen till förebyggande av vissa
yttre skadliga inflytelser.
Vanligen göres såddfläcken kvadratisk eller rundad (vanlig rutsådd) men i
vissa fall mera streckformig (strecksådd). Sistnämnda form användes gärna där
betning äger rum, emedan de uppkomna plantorna mindre äro utsatta för att
nedtrampas af kreaturen, men den kan även förordas å exponerade lägen och
å starkt sluttande mark, där plantorna i den långsmala såddfläcken kunna finna
bättre skydd mot soltorka och något större tillgång på fuktighet. Även å
marker, där uppfrysning kan befaras, äro streckformiga såddfläckar att föredraga
framför de rutformiga.
Är jordmånen av sådan beskaffenhet, att den lätt genomsläpper fuktighet
och således har stor benägenhet att torka i ytan, böra såddfläckarne göras så
små som den kringstående markvegetationen kan medgiva. Är den sistnämnda
hög och skrymmande, t. ex. ljung eller bärris, måste såddfläcken i de flesta fall
göras relativt stor, dels pä det att de uppkommande plantorna icke må alltför
mycket lida av beskuggningen, dels på det att så mycket nederbörd som
möjligt må komma såddfläckarne till del. Härvid spelar läget en betydande roll.
Om detta näml. är soligt, erhåller plantan tillräcklig ljustillförsel även om
markbetäckningen är tämligen hög, och dennas beskuggning kan verka välgörande
såsom motvikt mot en alltför stark uttorkning. Detta gör sig särskilt gällande,
— 112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
