Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 4. Frö- och plantsängarnes skyddande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
bordeauxvätska (se sid. 175) kan med framgång användas såsom
besprutnings-medel mot blad- eller barrätande insekter.
Mot bladlöss kan med fördel användas besprutning med kvassia- eller
to-baksdekokt.
Kvassiavätskan tillredes på följande sätt:1 I/4 kg.
kvassia-spån lägges i 5 liter vatten samt får stå över en natt. Följande
dag uppkokas vätskan, varefter spånen frånsilas. Till vätskan
sättes så omkring 1/4 kg. såpa, som lösts i omkr. 5 liter vatten.
Den så erhållna blandningen kan sedermera förvaras i slutet
kärl under ganska lång tid utan att dess egenskaper förändras.
Vid användningen utspädes den med 30—40 liter vatten.
To-baksdekokten tillredes av simpel tobak, som lägges i hett vatten,
varefter blandningen får stå och draga tills vätskan blir
mörkbrun och starkt luktande. Av detta extrakt användes sedan 1
—2 liter på 100 liter vatten. Tillsättes ett eller annat kilo
upplöst såpa, blir vätskan ännu effektivare.1
Mot sköldlöss, som stundom uppträda på stammarne
av asktelningar, kan användas följande billiga vätska: 10
kg. osläckt kalk och 7 kg. svavelblomma blandas med 200
liter vatten samt kokas under en timme i en järnkittel.
Den sprutas något varm på stammarne.
Av andra lägre djur finner man stundom en liten brun snigel gnaga bokens
groddplantor och daggmaskar neddraga de små groddplantorna av al och björk
i sina gångar, men dessa ofog bli sällan av någon nämnvärd betydelse.
Flera arter parasitsvampar hava gjort sig bemärkta i våra plantskolor men
endast några få i sådan utsträckning, att plantorna därav blivit helt och hållet
förstörda. Den mest skadegörande är utan tvivel schüttesvampen
(Lophodermi-um pinastri), som angriper tallplantorna och kan alldeles omintetgöra en hel
plantskörd. A tallplantorna uppträda vidare barrblåsrost (Coleosporium
seneci-onis) samt företrädesvis å något äldre plantor knäckesjukan
{Melampsorapini-torqua), båda dock mera undantagsvis. Granplantorna äro i allmänhet rätt
förskonade från svampangrepp i plantskolorna. I senare tid har dock en elakartad
svampsjukdom, antagligen en Fusoma-art, uppträtt i vissa plantskolor i Halland.
Lärkträdsplantor hemsökas ofta av Dasyschyfa Willkommii, Weymouthstallplantorna
av blåsrost (Peridermium strö bi). A bokens groddplantor hava här och var
uppträtt Phytophthora /agi, som dödar hjärtbladen och därefter hela plantan,
samt Pestalozzia Hartigii, som angriper stängeln och likaledes dödar den lilla
plantan. Sistnämnda svamp kan förekomma även å andra trädslags småplantor.
Dessutom har Nectria cinnabarina ej sällan iakttagits å något äldre
lövträdsplantor. Tyvärr är förekomsten och utbredningen av dessa och andra
svampsjukdomar i våra plantskolor endast ofullkomligt känd.
Skyddsåtgärderna mot svampsjukdomar måste företrädesvis inriktas på att
förebygga infektion, vare sig denna försiggår genom sporer eller myceliedelar,
1 Tullgren, Besprutningsvätskor; Uppsatser i praktisk entomologi, 1910 sid. 63.
— 174
48. Successpruta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
