Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 4. Frö- och plantsängarnes skyddande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖ- OCH PLANTSÄNGARNES SKYDDANDE.
getationstiden förebådas vanligen genom hög, klar luft och nordlig vind aftonen
förut, och bör man vid midnattstiden antända eldarne, som matas med halm,
enris, grästuvor o. d. Den varma röken, som sakta sveper över plantskolan,
avhäller frosten att göra sig gällande.
Att hindra plantornas upp frysning, vilken olägenhet särskilt är framträdande
under barvintrar eller i tjällossningen, erbjuder ofta stora svårigheter. Är jorden
i och för sig benägen för dylik uppfrysning, är det snart sagt omöjligt att med
framgång kämpa mot detta onda, och man gör klokt uti att vid valet av platsen
för plantskolan förvissa sig om att så ej är förhållandet. Men ofta är det
omöjligt att finna en plats, som är alldeles’ fri från benägenheten att bilda »pipkrake:»,
och då måste man söka att genom ändamålsenliga åtgärder i möjligaste män
avvärja denna olägenhet.
En omsorgsfull avdikning kan i vissa fall vara av god verkan, liksom också
anläggande av höga plantsängar, skilda genom djupare gångar, varigenom
ytvattnet lättare avledes, kan prövas, ehuru sistnämnda anordning vid försök
mången gång ej givit tillfredsställande resultat. En tät sådd i såddränderna skänker
större motståndskraft mot uppfrysning, än en glesare sådd, dels emedan jorden
bättre sammanhålles av de i varandra flätade plantrötterna, dels emedan
plantorna stödja varandra inbördes. Plantor, som omskolats med sättpinne, äro mera
utsatta för uppfrysning än de, som omskolas i uppgrävda ränder, emedan
vid sistnämnda omskolningsmetod rotsystemet blir mera ’utbrett. Omskolning
med pinne bör därför undvikas i plantskolor med benägenhet för uppfrysning.
Skulle oaktat dessa åtgärder uppfrysning göra sig gällande, måste sängarne
täckas. Detta sker bäst med skogsmossa, som lägges mellan såddränderna eller
omskolningsraderna och fasthålles med läkten. Mosstäckningen anbringas helst
på hösten, sedan jordytan tillfrusit. Tjälen kan härigenom såsom förut nämnts
bibehållas i jorden tämligen långt fram på våren, dä den värsta faran är
överstånden. Träribbor, sä pass breda att de uppfylla hela avståndet mellan
plantraderna, kunna även utläggas utan mossunderlag och göra ganska god tjänst
emot uppfrysning, ehuru andra olägenheter äro förknippade med deras
användning. Samma verkan uppgives kunna vinnas genom utbredande av ett några
cm. tjockt lager av sågspån. Genom att på våren under den farligaste tiden
översålla plantsängarne till ett par centimeters djup med rent groft grus eller
genom att maka jorden mellan plantraderna uppåt dessa, således ett slags
»kup-ning», kunna olägenheterna av uppfrysningen även i någon mån motverkas.
Vilken av dessa åtgärder, som bör tillgripas, beror huvudsakligen av tillgången
på de särskilda täckmaterialen och jordens beskaffenhet.
Har uppfrysning trots dessa åtgärder ägt rum, bör man snarast möjligt söka
hindra uttorkning av de uppfrusna plantornas rötter. När det gäller plantor,
som stå kvar i fröränderna, sker detta bäst genom att lägga god mulljord längs
med plantränderna. Omskolade plantor måste man likaledes täcka med
mulljord, men om uppfrysningen varit stark, får man försiktigt lossa de i jorden
ännu fästade fina rötterna och omskola plantan på nytt.
För uppfrysning särdeles ömtåliga äro de ett-årigajplantorna av Picea-*och
Abies-arter samt senvuxna plantor av björk och al. Ehuru|uppfrusna plantor
— 181 ~—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
