Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 6. Plantornas upptagande, transport m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
rad plantor, för att lata varannan rad stå över till ett följande år. I så fall
ned-stickes spaden snett från vardera sidan av plantraden, som därefter sakta
upplyftes, under det att en annan person varsamt lösgör plantorna från den sålunda
lossnade jorden. Pä liknande sätt upptagas omskolade plantor. De upptagna
plantorna sorteras genast, varvid de svagaste vrakas och de dugliga räknas.
Dessa läggas helst i buntar om ioo st. på ett skuggigt ställe, och böra rötterna
ofördröj ligen täckas med jord eller våt mossa, såvida icke plantorna genast skola
användas och således direkt nedläggas i planteringskorgarne. Rötternas
beskär-ning, därest sådan är erforderlig, sker helst samtidigt med sorteringen, såvida
den ej skett medan plantorna ännu stodo i plantsängen.
Huruvida och i vilken utsträckning en sådan beskärning bör företagas, därom
äro meningarne bland praktikens män rätt delade. Att avklippa långa,
utlöpande rotgrenar torde icke medföra avsevärt men för plantan, men väl
underlätta utplanteringen, varför däremot icke är något att invända. Att däremot
beröva plantan en större mängd av de fina sugrötterna måste givetvis försvaga
densamma, emedan jämvikten mellan kron- och rotsystemet upphäves, och bör
därför icke göras i onödan. Vid omskolning i plantskolan kan visserligen
olägenheten härav bliva föga skönjbar, emedan plantan i den väl luckrade och i
vanliga fall näringskraftiga jorden har goda förutsättningar för att övervinna en
även ganska hänsynslös behandling, men dä det gäller plantor, avsedda till
utsättande i det fria, kan en sådan kraftig operation av rotsystemet medföra
skadliga följder, ej minst därigenom att vissa parasitsvampars inträngande i
rotsystemet därigenom underlättas. Framförallt bör icke, såsom vi någon gång sett
göras, ett knippe plantors rötter summariskt avkortas med en kniv eller t. o. m.
avhuggas med en handyxa mot en träkubb. utan avlägsnandet av långt
utlöpande, skadade eller missbildade rötter bör ske å varje planta för sig och med
aktsamt bibehållande av så många finrötter som möjligt. Nödgas man av någon
särskild anledning borttaga en avsevärd del av rotsystemet, bör man även
bortskära en eller annan kvist på plantan, så att vattenavdunstningen i början något
tillbakasättes. Detta är särskilt att tillråda, om höstplantering sker av lövträd
som ännu hava löven kvarsittande.
Plantor, som icke omedelbart efter upptagandet komma till användning, böra,
såsom ovan omnämnts, omsorgsfullt skyddas mot uttorkning. F"ör kortare tid,
d. v. s. ett par tre dagar, sker detta genom att täcka plantorna med fuktig
mossa, men om de skola förvaras längre tid, böra de jordslås. Detta tillgår så
att på ett skuggigt ställe upptages i jorden en fåra, vars djup motsvarar
plant-rötternas längd, och i denna utbredas plantorna i ej alltför tjocka lager, så att
plantornas stamdelar vila mot fårans ena övre kant under det att jorden fylles
över rötterna. Ett tunt lager fuktig mossa lägges dessutom gärna över
topparne.
Beträffande längden av den tid, plantorna kunna på detta sätt vara jordslagna
utan att taga skada, har Bühler1 gjort omfattande försök. Av dessa har framgått:
Att lövträdsplantor uthärda jordslagningen längre tid än barrträdsplantor;
1 Mitt. Bd. II, h. 3.
— 186 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
