Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - b. Gallring - 2. Olika gallringsprinciper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
Gallringsgraderna äro:
A. Svag varvid uttages klass 5.
B. Medelstark » » » 5 och 4.
C. Stark » » » 5, 4 och 3.
D. Mycket stark » » » 5, 4, 3 och större delen av 2.
D-graden övergår i ljushuggning.
Dessa gallringsgrader hänföra sig alla till låggallring. Vid tillämpning av
kron-gallring använder man en kombinering av gallringsbokstäverna t. ex. Da, då D
betyder en stark gallring i den härskande stamklassen och en svag gallring i den
behärskade.
Med huvudbestånd betecknar man där alla efter gallring kvarstående stammar,
vare sig de enligt stamindelningen höra till härskande eller behärskade. Med bibestånd
(Nebenbestand) betecknar man alla stammar, som vid gallring efter en viss grad böra
fällas.
Mera fria gallringsformer tillämpas inom den danska skogsskötseln.
Gallringstekniken går där ut på att genom tidiga och med korta mellanrum
återkommande huggningar utbilda beståndet så, att detsamma vid omkring halva
omloppstiden består av i möjligaste mån rakvuxna stammar. Härvid utgallras
således, allt under omsorgsfullt bibehållande av slutenheten, alla »skadliga
bi-stammar», d. v. s. klykträd\ piskande träd, av sjukdom angripna träd o. s. v.
Sedan omloppstidens första hälft överskridits, inläggas småningom allt kraftigare
huggningar, varvid de starkare och starkaste stammarne gynnas på det sätt, att
man principmässigt avlägsnar varje träd, som kan anses menligt inverka på
dessa huvudstammars kraftiga utveckling. Såsom rättesnöre använder man
kronans form och ansättning på stammen, och man söker att hos huvudstammarne
få fram en lagom högt ansatt, symmetrisk och lövrik — resp. barrik krona, vilken
måste vara förutsättningen för en jämn och kraftig tillväxt hos trädet.
Liknande principer hava under namn av >>freie Dur chforstung> förfäktats
i Tyskland av Oberförster D:r C. R. Heck. Han vill icke vara bunden av
några på förhand bestämda regler för huggningens utförande utan förbehåller
sig att i varje särskilt fall avgöra, huru målet skall vinnas. Med gynnande av
de vackraste och mest tillväxtkraftiga stammarne vill han företrädesvis röra sig
med gallringen inom de härskande stamklasserna och i övrigt bibehålla en jämn
slutenhet i mellanbeståndet. Hans princip överensstämmer således i huvudsak
med krongallringsprinciperna.
Vid såväl den danska gallringsmetoden som hecks »freie Durchforstung»
användes gärna friställning eller s. k. löshuggning av ett visst antal av de bästa
träden, »huvudstammarne», någorlunda jämnt fördelade över beständsytan. Den
som i Tyskland satt detta förfaringssätt i system torde vara Professor wagener.1
Dennes gallringsteknik kan i korthet skildras sålunda: Redan vid de första
gallringarnes inläggande i beståndet, d. v. s. vid omkring 25—30 års ålder, utväljas
de vackraste stammarne och frihuggas så att kronan får ett öppet område runt
omkring på 50—70 cm:s bredd. Den övriga delen av beståndet gallras däremot
på vanligt sätt med bibehållande av ett jämnt kronslut. Dä de frihuggna trä-
1 G. Wagener, Der Waldbau und seine Fort bildung, Stuttgart 1884 sid. 222—268.
— 232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
