Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - b. Gallring - 6. Förhållanden som inverka vid valet av gallringsteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHÅLLANDEN SOM INVERKA VID VALET AV GALLRINGSTEKNIK.
spridningsförmåga kunna därför, i synnerhet å god jordmån, utan större men
undvara hjälpgallringar längre än såväl skuggfördragande som ljusbehövande
trädslag med ringa spridningsförmåga, för vilka försummad hjälpgallring ofta är
liktydig med ett betydligt nedsättande av huvudbeståndets tillväxt. Om
spridningsförmågan är lika, kan och bör vid en rationell skogsskötsel det
ljusbehövande trädslaget gallras hårdare än det skuggfördragande. Dock bör vid en
sådan starkare gallring i ljusbehövande trädslag alltid noga övervakas, att icke
utglesningen blir så stark, att markens förvildning befordras.
Särskild omtanke måste ägnas vid gallringar inom bestånd av trädslag med
svag rotbildning och ömtålighet för friställning, t. ex. granen. Om detta
trädslag får uppväxa för tätt, komma framtida huggningar att bliva ytterst
vanskliga, emedan träden på grund av trängseln fått sitt av naturen klena rotsystem
ytterligare försvagat. En starkare rubbning av slutenhetsgraden i äldre år kan
då framkalla beståndens fullständiga förstörande genom torka, solbrand och
vindfall. Granbestånden böra därför gallras så tidigt som möjligt och i början
ganska starkt. Detta kan så mycket hellre ske, som marken inom granbestånden,
på grund av den starka beskuggning trädslaget skänker, i allmänhet icke är
utsatt för särskild fara att förvildas. I många fall torde den förut omnämnda
Worlikergallringen vara väl på sin plats, särskilt å vindexponerade lägen.
Vid gallring inom blandade bestånd har skogsmannen att tillse, att vardera
trädslaget hålles inom de gränser, som beståndets ändamålsenliga utveckling kräver.
Det trädslag, som hotar att över hövan inkräkta på det andra, måste hållas
tillbaka och det efterblivna gynnas genom ökat utrymme. Varje beståndsblandning
fordrar emellertid sin särskilda behandling, och det torde vara omöjligt att giva
några allmängiltiga föreskrifter härutinnan. Vi få här åtnöja oss med att
hänvisa till kapitlen längre fram om de på olika sätt sammansatta biandbeståndens
behandling.
Av vad i det föregående yttrats om slutenhetens och olika gallringsgraders
inflytande på bibehållande av markens näringskraft (sid. 10, ii) torde framgå,
att man vid gallringens utförande måste ägna synnerlig uppmärksamhet åt
markförhållandena. A frisk och näringsrik jord kan kronslutets upphävande för
någon kortare tid genom en starkare gallring ej medföra synnerligen stora
olägenheter. Beståndet växer å sådan mark snabbt, och även vid de inom det
rationella skogsbruket erkända starkaste gallringsgraderna följer kronslut i regel
efter få års förlopp. Under sådana förhållanden bör man ej vara alltför rädd
att borttaga t. ex. missformade eller alltför vidkroniga träd, även om ett mindre
»hål» skulle här och var uppstå i kronslutet. Redan om marken är blott
medelgod får man vara försiktigare, <Dch om det gäller torr och näringsfattig mark,
bör man noga skärskåda de förhandenvarande förhållandena å ståndorten, innan
gallringstypen bestämmes. Å mark av sistnämnd beskaffenhet behöva träden
visserligen allt utrymme de kunna få, men å andra sidan är det här mer än
eljes nödvändigt att markbeskaffenheten höjes genom en gynnsam mullbildning.
Då träden i alla händelser å dylik mark reagera svagt och långsamt för starkare
gallringar, torde man i regel göra klokast i att inlägga tämligen svaga men ofta
— 255 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
