Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - b. Gallring - 6. Förhållanden som inverka vid valet av gallringsteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHÅLLANDEN SOM INVERKA VID VALET AV GALLRINGSTEKNIK.
dimensioner måste omloppstiden tagas lång, och då det grövre »kvalitetsvirket»
hos oss, åtminstone i barrskogen, icke drager avsevärt högre pris än medelgrovt
virke av ordinär kvalitet, torde denna behandlingsmetod endast i undantagsfall
vara att från ekonomisk synpunkt förorda. Man kan visserligen vinna en hög
absolut avkastning, men räntan å de i skogen engagerade stora kapitalen blir
särdeles låg. I andra länders statsskogar finner man dock denna
behandlingsmetod ej sällan tillämpad, t. ex. i Ostpreussens tallskogar och i de bayerska
ekskogarne i Spessart, där man rör sig med omloppstider på 200—300 år.
Skillnaden i pris för kvalitetsvirket i förhållande till ordinärt virke är där också
påfallande stor. I Spessart gällde t. ex. 1905 en kbm. bästa ekvirke 150 mark
upphugget i skogen, under det att de sämre gagnvirkesklasserna gällde 40 mk
pr kbm. och vedvirket — i,s7 mk pr kbm.1
Önskar man under en omloppstid av medelmåttig längd grovt virke av om
icke alldeles förstklassig, så dock fullgod kvalitet vid huvudavverkningen samt
dessutom goda utbyten av föravverkningarne, böra gallringarne göras
medelmåttiga under omloppstidens första hälft med gynnande av de bästa stammarne,
varefter kraftigare huggningar inläggas i form av krongallring, gärna med
friställande av vissa elitstammar enl. WAGENER’s princip. Detta motsvarar Vad
som sker vid den danska gallringsprincipen. Föravverkningarne vid denna
huggningsmetod uppgå till mer än hälften, ja för vissa trädslag å goda ståndorter till
samma eller högre belopp än själva huvudavverkningen. Genom att sålunda
uttaga den i produktionshänseende svagare delen av beståndet kan man vinna
en ökad räntabilitet ä det kvarstående. För våra förhållanden är denna
behandlingsmetod utan tvivel den i de flesta fall lämpligaste, allra helst den även medför
en viss trygghet för skogsbrukets uthållighet.
Vill man slutligen under en ytterligare förkortad omloppstid frambringa
virke av en viss minimi-dimension utan hänsyn till om det alstrade virket blir
av mindre god kvalitet,.böra huggningarne alltifrån beståndets tidigare år göras
så kraftiga, att beståndets enskilda stammar kunna avsätta den största möjliga
tillväxt. Denna huggningsprincip giver med all sannolikhet mindre2 mängder virke
än den föregående, men de enskilda trädens diametertillväxt uppdrives.
Värdetillväxten skulle därmed också bliva stor, om den ej samtidigt nedtrycktes av
den något sämre stamformen samt virkets lösare beskaffenhet och större
kvistighet. Gagnvirkesprocenten kan möjligen i barrskogen, där hänsyn i regel blott
tages till stamvirket, bliva hög, men kvalitéutfallet blir i alla händelser sämre.
Huggningsprincipen, som särskilt bland privata skogsägare vunnit många
anhängare, kan utgöra en stor fara för skogens framtida bestående, i det att den
förutsätter ett synnerligen noggrant bedömande av den gräns, till vilken
beståndets utglesning kan ske utan att beståndstillväxten och markbeskafifenheten går
tillbaka. Överskattas, såsom ofta är fallet i synnerhet å svag jordmån, trädens
reaktionsförmåga för det genom huggningarne beredda ökade utrymmet och
1 K. Fredenberg, Om ek- och bokskogar i södra Tyskland, Skogsvårdsf:s tidskr. 1909 sid. 14
2 Se Martin, Die forstliche Statik, II Bd sid. 134.
17—132399. Wahlgren, Skogsskötsel.
— 257 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
