Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - d. Uppkvistning - 1. Stamkvistning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
sådana grenar eller grenrester, vilka, om de finge sitta kvar, skulle växa in
i stamvirket och därigenom göra detta mindre värdefullt, men kan om än
i ringa grad jämväl gagna på det sätt, att genom borttagande av lågt sittande
levande grenar kronans ansättning flyttas uppåt, varigenom trädet så småningom
kan överföras i en högre formklass. Kronkvistningens ändamål är att
inskränka kronvidden hos dominerande träd, som ej anses böra helt och hållet
avlägsnas, men som överskärma eller trycka förekommande underväxt eller
vidstående, välformade träd.
i. Stamkvistning.
Framtidens skogshushållning kommer med all sannolikhet att lägga an på,
icke allenast alstrande av en stor virkesmassa på möjligast korta tid, utan även
åstadkommande av rakt och kvistrent virke. Detta kan och bör väl till
huvudsaklig del uppnås på naturlig väg genom en ändamålsenlig beståndsvård, så
avpassad att: i) de unga träden hindras utbilda en onödig mängd grenar, och
2) de en gång bildade grenarne till lämplig höjd å stammen tvingas att dö och
avfalla. Men mången gång äro förhållandena sådana, att kvistrensningen på
naturlig väg ej sker i önskvärd grad, vare sig på grund av att beståndet
uppkommit glest och luckigt, eller emedan man inlagt för starka gallringar i det
unga beståndet. En omsorgsfullt utförd stamkvistning kan då vara på sin plats.
Vid denna kan man särskilja torrkvistning och grönkvistning. Vid den
förra borttagas endast redan döda grenar, vid den sistnämnda även i full
livskraft varande sådana. Grönkvistningen medför alltid en förlust av assimilerande
organ, varigenom näringstillförseln till trädet inskränkes, så att massatillväxten,
åtminstone för en tid sättes tillbaka, och den bör därför alltid ske med måtta
och omdöme, så att icke alltför stora rubbningar i trädets livsverksamhet uppstå.
Utförd med urskiljning kan den särskilt för trädslag, som ha lätt för att
övervalla sår, möjligen i någon mån bidraga att förbättra stamformen, i det att
årsringens bredd blir jämförelsevis större uppåt kronans ansättning än närmare
trädets rot. Det har även från vissa håll påståtts, att man genom en lämplig
grönkvistning skulle kunna öka höjdtillväxten hos det uppkvistade trädet. De
undersökningar, som för denna frågas utredning gjorts i utlandet, hava dock
icke givit något säkert stöd åt denna mening. I vissa fall har en ringa ökning
i höjdtillväxten efter uppkvistningen konstaterats, i andra icke. Sannolikt är,
att äret efter en uppkvistning en ökning av årsskottets längd äger rum, i det
att de reservnäringsämnen trädet upphopat med tillhjälp av den större kronan
finna användning vid de nya årsskottens uppbyggande, varigenom — då dessa
äro färre än förut — en ökning i längd kan framkallas. Sedermera, då trädet
har en mindre assimilationsmassa till sitt förfogande och mängden av
reservnäring minskas, synes det tvivelaktigt, om en ökning av årsskottets längd kan
fortfarande äga rum. Med hänsyn till årsringens bredd hava alla undersökningar
visat, att den minskas efter en starkare uppkvistning, och detta avgjort mera i
stammens nedre delar än i de övre, där den i bästa fall blir lika som förut.
Formförbättringen sker således på massatillväxtens bekostnad.
— 272 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
