Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 2. Beståndsvård - f. Beredningshuggning - 3. Avverkning och skogsföryngring - a. Översikt av de viktigare avverknings- och föryngringsmetoderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AVVERKNING OCH SKOGSFÖRYNGRING.
friska insprängda aspar bör därför ske minst io år innan barrträdsbeståndet
kommer till avverkning, och helst 15—20 år dessförinnan. Försummas detta,
måste man till förebyggande av det besvärliga rotuppslaget ä det blivande
hygget ringbarka asparne minst 5 år före avverkningen. Härigenom blir emellertid
virket odugligt till annat än ved, under det att friskt aspvirke äger ganska högt
värde till tändstickor, takspån och diverse slöjdarbeten.
I senare tid hava allt ivrigare röster höjts för ett snabbt tillgodogörande av den
mängd »skadad och oväxtlig skog», som finnes mångenstädes i det inre Norrland,
särskilt å kronans skogar. Ehuru frågan härom närmast är av skogspolitisk art, då en
hastig realisation av så stora virkesbelopp, som det härvid rör sig om, icke torde
kunna ske utan betydande rubbningar av de rådande förhållandena med hänsyn till
befolkningens arbetstillfällen, trävaruindustriens administrering och prislägena på den
internationella virkesmarknaden, så berör den även själva skogsvården så nära, att
densamma, från sistnämnda synpunkt, förtjänar att i sammanhang med
beredningshuggningen — till vilken form av avverkning en sådan åtgärd i viss mån kan räknas —
bliva föremål för ett uttalande.
Att man under normala förhållanden snarast möjligt bör från skogen avlägsna
döende och döda träd samt sådana överåriga, skadade eller svagt växande träd, som
äga något värde och som hindra yngre växtlig skog att tillbörligen utveckla sig, därom
äro väl meningarne icke delade. Men frågan kommer i ett särskilt läge, om skogen
till övervägande del består av dylika träd samt växtlig yngre skog förekommer i
mycket ringa mängd eller saknas och icke kan frambringas utan vittomfattande åtgärder,
vilket är fallet inom stora områden av det inre Norrland. Skall även då den
»oväxtliga» skogen uttagas?
Sistnämnda fråga bör, enligt vår mening, bejakas endast under den förutsättning,
att effektiva åtgärder verkligen vidtagas för att skaffa ny skog i den förutvarandes
ställe. Lämnas detta villkor utan hänsyn, kommer marken å den av avverkningen
övergångna ytan icke allenast att för lång tid ligga improduktiv utan i många fall
så degenereras, att den genom försumpning övergår till rent impediment. Så länge
skog, om än gles och svagt växande, finnes kvar, sker markens degenerering
långsammare än å ett kält område, och även svagt växande träd kunna under någon
period av gynnsamma förutsättningar för fröproduktion giva upphov till återväxt. Ar
det omöjligt att verkställa lämplig markberedning eller skogsodling efter avverkningen,
måste det således från skogsvårdssynpunkt vara riktigare att småningom uttaga de
alldeles hopplösa, för återväxten hinderliga träden med kvarhållande av ännu levande,
om också svagt växande fröbara träd, än att genom en brådstörtad realisering av det
förefintliga skogskapitalet framkalla en påtaglig nedsättning av markens framtida
produktionsförmåga.
3. Avverkning och skogsföryngring.
a. Översikt av de viktigare avverknings- och föryngringsmetoderna.
De i det föregående omnämnda huggningarne: röjningar, hjälpgallringar
och ljushuggningar, avse företrädesvis att befordra beståndens ändamålsenliga
utveckling på samma gång som genom dem tillgodogöras de träd, som av en
eller annan anledning icke anses böra kvarstå till dess beståndets huvudmassa
uppnått den av omloppstiden bestämda åldern och således bör avverkas och
— 283 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
