Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - c. De särskilda skogsbrukssätten - 2. Trakthuggning med fröträdsställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
tillstånd med någorlunda riklig mylla, väljer man gärna en tätare
fröträdsställ-ning, emedan i annat fall stark gräsväxt snart inställer sig.
A för sol eller vind starkt exponerade lägen gör man klokt uti att med
hänsyn till trädslagets egenskaper och frö trädens beskaffenhet välja en relativt tät
fröträdsställning, emedan dels marken behöver allt skydd den kan få, dels
manspillan bland fröträden kan förväntas.
A för försumpning benägen mark, som ej kan avdikas, väljes helst en tät
fröträdsställning, emedan denna förbrukar mera vatten än en glesare.
A marker, där torrtorv utbildats under det förutvarande beståndet, kan en
glesare fröträdsställning stundom visa bättre resultat än en tätare, emedan
torr-torven genom rikligare tillgång på värme och ljus eller en invandrande örtflora
kan förvandlas till mull.
I nordliga trakter med svag insolation och näringsfattig jordmån kan
likaledes en glesare fröträdsställning vara på sin plats, i synnerhet om man ej kan noga
övervaka utvecklingen hos återväxten, som där ofta är känslig för beskuggning.
A stenbunden mark kan fröträdsställningen, om så skulle vara önskvärt,
göras relativt glesare än å lösare mark, där träden lätt stormfällas.
Av förestående, ingalunda fullständiga översikt av de faktorer, som inverka
vid valet av en tätare eller glesare fröträdsställning, torde framgå, att en ofantlig
mängd kombinationer kan i vissa konkreta fall uppstå och att det är i det
närmaste omöjligt att närmare precisera det absoluta antal fröträd, som bör
ställas på ytenheten. För att dock giva någon fingervisning vid ett dylikt val
kan anföras, att en fröträdsställning kan anses tät, då närmaste avståndet mellan
fröträdens kronperiferi är i genomsnitt 4—5 meter, medelmåttigt tät då detta
avstånd är 6—7 meter samt gles då det är 9—10 meter. Härvid bör emellertid
erinras om, att ju större kronornas genomsnittsdiameter är, desto starkare blir
beskuggningen vid samma avstånd mellan kronperiferierna (se sid. 234). Utgår
man från, att krondiametern hos ordinära fröträd av tall är 4 meter, så skulle
förenämnda avstånd mellan kronperiferierna innebära, att vid tät fröträdsställning
130—160 träd skulle ställas, vid medelmåttigt tät 80—100 och vid gles 50—60
pr hektar.
En god regel är, att hellre ställa något för många fröträd än för få, ty
opåräknad manspillan bland fröträden kan lätt nog inträffa och hela föryngringen
blir då misslyckad.
Fröträden ställas helst så jämnt som möjligt fördelade över hygget.
Fröträd av trädslag med lätt kringflygande frön kunna dock, om marken eller
plantorna ej tarva ett kraftigare skydd, ställas gruppvis å sådana ställen, där de
sedermera vid avverkningen kunna utforslas utan att vålla återväxten större men.
Av synnerlig vikt är att väl avpassa tiden för fröträdsställandet.
Om skogsträden varje år bure frön eller om blott fröåren inträffade med
regelbundna mellantider, skulle det ej möta några vidare svårigheter att bestämma
tiden för fröträdsställningen. I förstnämnda fallet kunde den ske när andra
hänsyn det fordrade, i sistnämnda fallet behövde man blott tillse, att marken å
föryngringsytan vore beredd för självsåddens mottagande vid tiden för fröfallet.
Nu äger däremot det ledsamma förhållandet rum, att fröåren inträffa med ore-
— 304 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
