Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - V. Skyddsskogsskötsel - d. Skogseldarne och åtgärderna till deras bekämpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogseld arne ocii åtgärderna för deras bekämpande.
Inom länet förekom sagda år ej mindre än 108 skogseldar, som härjade en areal
av sammanlagt 17,760 hektar skogsmark. Den tid, de olika eldarne varade, växlade
högst betydligt. Några dämpades på mindre än ett dygn, andra räckte 2—8 dagar,
några ända till 14 dagar och slutligen ett par ända till 3 veckor. De för släckningen
använda dagsverkena beräknades till 20,000. De belopp, till vilka skadan värderades,
växlade mellan högst 166 kronor, lägst 17 kr. pr hektar, beroende växlingen på den
olika verkan elden haft å olika marker och inom olika bestånd. Efter övervägande av
de olika faktorer, som kunde förutsättas i allmänhet hava gjort sig gällande vid
beräkningsgrunderna, ansågo sig kommitterade kunna sätta medelförlusten pr hektar till 35
kr. Efter denna beräkning skulle förlusten för 1888 års skogseldar i Gävleborgs län
uppgått till 621,600 kr., vartill kommer för ovannämnda 20,000 dagsverken en
beräknad kostnad av 30,000 kr., eller i runt tal 630,000 kr. Häruti är dock icke
medräknad den härjade skogsmarkens för lång tid nedsatta räntabilitet, vilken givetvis gjort
förlusten än större.
Med dylika exempel för ögonen bör det vara uppenbart, att inga åtgärder
böra försummas, som kunna leda till att motverka skogseldarnes uppkomst.
Framförallt tillkommer det dem, som fått till uppgift att vårda vårt dyrbara
skogskapital, att göra allt som göras kan för detta mål.
Åtgärderna mot skogseldarne måste i första hand vara förebyggande, d. v. s.
inriktade på danande av sådana förhållanden, att uppkomsten av eldar i
möjligaste mån förhindras, men då detta väl aldrig kan helt och hållet lyckas, få de
även gå ut pä att möjliggöra ett snabbt upptäckande och stävjande av redan
uppkomna eldar.
Förut är påvisat, att flertalet skogseldar uppkomma genom vårdslöst
handhavande av eld i skogen under de tider, då markbetäckningen är starkt uttorkad
och därför lättantändlig. Skogsmannen bör därför icke allenast själv beflita sig
om all möjlig försiktighet vid de tillfällen, då eld användes i skogen, utan även
strängt tillhålla alla underlydande att följa ett sådant exempel. En bortkastad,
ännu glödande tändsticka eller cigarrstump kan, om olyckan är framme, lätt
vålla skogsbrand. Det är ju särskilt tobaksrökaren, som hemfaller till ovårdighet
i detta hänseende, och denne borde därför taga till absolut regel, att aldrig
bortkasta ett sådant glödande föremål innan han förvissat sig om att varje gnista
är slocknad. Bäst är att kasta det i närmaste vattenpuss. Innan man lämnar
en lägereld, bör likaledes noga tillses, att varje glöd är fullt slocknad. Mången
gång ser man även gamla skogsmän vid dylika tillfällen nöja sig med att sprida
ut bränderna på marken och trampa ned dem i jorden. Detta är dock icke
betryggande, ty en vindil kan väcka en slumrande glöd till nytt liv, och så är
branden i gång. Vatten bör under sådana förhållanden hällas på glöden och
större bränder doppas eller kastas i vatten. Bränning av grästorvor å
nyodlingar, svedning, hyggesbränning och andra dylika arbeten, som kräva elds
användande, böra aldrig företagas efter långvarig torka eller i blåsväder, och dessutom
bör alltid tillses, att tillräckligt folk med lämpliga släckningsredskap, såsom
spadar, vattenämbar m. m., finnes till hands, därest, trots alla försiktighetsmått,
elden t. ex. genom en uppblåsande vind skulle hota att sprida sig till
kringliggande terränger. Ett gott sätt är att företaga dylika bränningar om natten,
- 389 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
