Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - V. Skyddsskogsskötsel - d. Skogseldarne och åtgärderna till deras bekämpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmän del.
och liksom de ovannämnda vägarne kantas av lövträdsbälten. I de jutska
hed-planteringarne användas öppna brandgator av 30 alnars bredd, å vilka halva
bredden upplöjes varje är och hålles fullständigt fri från markvegetation. Kunna
brandgatorna icke hållas fria från ljung eller annan lätt antändlig markvegetation,
är det i alla händelser av värde att uppdraga lövträdsbälten på vissa avstånd
genom barrträdskulturerna. Då det väl endast är i skogfattiga trakter i
sydligare delar av landet, som dylika större kalmarker för närvarande hålla på att
skogsodlas, torde väl ej alltför stora svårigheter möta att vidtaga någon av dessa
åtgärder mot eldfara. Visserligen kommer en ej obetydlig del av marken genom
de kala brandlinierna att ligga räntelös — såvida den ej kan utlejas till
förenämnda odling — men de härigenom uppkommande ränteförlusterna bli
liktydiga med ett slags brandförsäkringspremie. Av lövträdsbältena torde alltid ett
visst utbyte kunna förväntas.
I vära större skogstrakter, där återväxten företrädesvis uppkommer genom
naturlig föryngring, erbjudas ej så goda tillfällen till anordnande av brandgator
som i kulturskogarne. Men man borde även här mera än som sker ha
uppmärksamheten riktad på gagnet av sådana. Inom trakthyggesskogen borde vid
utläggandet av hyggen och skiftesgränser hänsyn tagas även till skydd mot
eldfara. Mellan upp till varandra liggande större trakthyggen borde man taga till
regel att genom kultur uppdraga bälten av lövträd. Likaledes borde sådana
lövträdsbälten uppdragas mellan förekommande sankmarker och vattendrag.
Visserligen åstadkommes härigenom ej fullt skydd mot en skogselds spridning,
men möjligheterna att hämma densamma vid lövträdsbältena äro alltid större
än i alldeles sammanhängande barrträdsbestånd. För att ändamålet skall något
så när motsvaras, böra bältena här ej göras smalare än 20 meter och helst
åtskilligt bredare, om en toppeld med någon utsikt till framgång där skall kunna
mötas.
I de stora norrländska skogsvidderna skulle de ovan föreslagna åtgärderna
medföra så stora kostnader, att man där måste avstå ifrån tanken på dem. Här
måste man inskränka sig till att så snart som möjligt söka upptäcka en
uppkommen eld, så att åtgärder för dess släckande genast kunna vidtagas. Här är
det således som brandtornen böra komma till användning i förening med ett
väl ordnat telefonnät.
Brandtornen1 uppföras på dominerande höjder, varifrån en vidsträckt utsikt över
skogstrakten kan vinnas. Själva tornets konstruktion kan vara ganska växlande,
närmast beroende av huruvida det skall inrymma bostad för brandvakten eller ej, men
det i tornets översta del befintliga vaktrummets inredning är ungefär densamma.
Vaktrummet kan vara öppet runt omkring, men helst bör det vara försett med väggar och
stora fönster, medgivande fri utsikt åt nästan alla håll. I rummets mitt befinner sig
ett runt bord, vars skiva är graderad såsom en kompass och vars o-punkt noga är
inriktad i norr. Detta är den s. k. »brandvisaren».
För att bevaka en större skogskomplex måste flera brandtorn finnas på ett avstånd
från varandra av 1—3 mil, och böra de vara i telefonförbindelse såväl med varandra
som med den plats där »brandchefen» befinner sig. A brandchefskontoret bör finnas
en karta över trakten, där även alla brandtornen med brandvisare äro noggrant utlagda.
1 Se härom: O. Hj. Humble, Om brandtorn i de norrländska skogarne. Skogsvårdsf:s tidskr.
1907 sid. 157 allm. uppl.
— 392 —.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
