Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 2. Gran (Picea abies syn. P. excelsa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gran.
läggningen skett, och rusta sig att om möjligt förebygga deras massvisa
utveckling. Hittills mest använda medlet till insektens bekämpande är att genom
anbringande av limringar kring träden hindra larverna från att komma upp i kronorna
och således åstadkomma deras död genom brist på föda. Tyvärr lärer
erfarenheten, att man endast i ringa mån kan inverka på ett en gång inträffat
massuppträdande av insekten. Endast vissa parasitinsekter samt larvernas allmänna
infektering genom sjukdom (»flageri») äro härvid verksamma medel. Genom att
undvika uppdragande av granen i större, rena bestånd samt genom att redan
vid insektens första uppträdande vidtaga energiska åtgärder mot densamma,
varvid man ej ens bör draga sig för att skyndsamt avverka och utdriva de
bestånd, där rikare äggläggning konstaterats, torde man kunna i någon mån
minska förutsättningarne för ett massuppträdande av insekten.
Bland granens viktigare skadeinsekter bör även nämnas grankottvecklaren
(Tortrix strobiland), vars larver leva i kottarne, där de mest uppehålla sig i
kottspindeln men även förtära fröna. Vissa år uppträder denna insekt i stor
mängd och kan då nästan alldeles omintetgöra fröskörden. Exempelvis kan
nämnas, att år 1892 voro i norra Uppland enl. förf:s undersökningar1 ända
till 90 °/0 av kottarne angripna av larver, och kunde 75 °/0 av fröskörden beräknas
förstörda genom detta angrepp. Betydande skada kan likaledes vållas av en
liten mygglarv (Cecidomyia r), som lever inuti granfröet. Vanligen kan man
vid ett noggrannare betraktande av fröna se, om de hysa dylika larver, i det
att angripna frön äro något tunnare och ljusare än de normala samt ofta
inbuktade på ena sidan eller något S-formiga, men stundom framträder denna
skillnad ganska svagt. Larven är orangegul, 1—2 mm. lång.
Svampen Pucciniastrum padi, vars fiskromliknande sporfrukter utbildas
mellan kottfjällen, bidrager även att vissa år decimera fröskörden, liksom också
i någon mån gulrosten (Chrysomyxa pyr.olæ), som dock är mindre allmän än
den förra.2
I detta sammanhang må även påpekas den stora skada korsnäbbarne och
ekorren göra genom att förtära fröna ur kottarne.
Ekorren kan dessutom göra åverkan inom granbestånden dels genom att
avbita toppskotten å unga träd, dels genom att förtära blomknopparne, dels
slutligen genom att avgnaga barken på stora stycken av stammen uppe i
kronan. Förstnämnda skadegörelse har på sina häll i södra Sverige iakttagits i
ganska stor utsträckning. I trakter, där kronhjort förekommer, gör denna
betydande skada å granskogen genom att avslita barken på de 25—40-åriga träden
så att stora stamsår uppstå. Älgen förgriper sig däremot sällan på gran.
Yttre sår, framkallade genom bläckning, påfällning av andra träd el. d., har
granen svårare att läka än tallen. Den rika kådutvecklingen framkallar nämligen
en oregelbunden callusbildning, som kan resultera i de besynnerligaste
formationer i sårkanterna och hindra sårets övervallning, vartill kommer, att den ovan
omnämnda svampen Dasyschyfa calycina ofta inställer sig i dessa sår.
För stenkolsrök och gaserna från anrikningsverk o. d. är granen ömtålig.
1 Se A. Wahlgren, Några ord om årets grankottsjukdom, Skogsvännen 1893 sid. 40.
2 Se T. Lagerberg, Grankottens svampsjukdomar, Skogen 1914 sid. 37.
— 503 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
