Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - a. Lärkträd (Sl. Larix)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciell del.
gjort i Tyskland med den japanska lärken, och även i vårt land, där denna
art blivit försökt, har den hittills gått fri från sjukdomen i fråga.
Angående de övriga svamparter, som kunna skada lärken, hava vi ännu i
värt land en ringa erfarenhet. Enstaka unga träd hava vi funnit dödade av
Polyporus radiciperda eller Armillaria mellea, och å gamla träd hava vi någon
gång iakttagit tickan Trametes pini, men säkerligen kan man beteckna
lärkträdet såsom motståndskraftigt mot dessa svampangrepp.
För stark gräsväxt är lärkträdet ej synnerligen ömtåligt, då det växer
särdeles snabbt, men indirekt kan sådan bli skadlig därigenom, att den kring nedre
delen av de unga stammarne bildar en lugn och fuktig zon, där lärkträdskräftan
lätt finner goda betingelser för sin utveckling.
Lärkträdet börjar tidigt sätta kött och bär sedan nästan årligen frukt, dock
naturligtvis i växlande mängd och av olika godhet. Liksom hos granen och
tallen sker kottsättningen tidigare å sämre markboniteter än å bättre, men fröets
godhet är i förstnämnda fall givetvis sämre. Normal kottsättning kan sägas
inträffa vid ungefär 18—20 års ålder. Kottarne sitta spridda över hela trädet,
ofta på dvärggrenar inne i kronan, och då de merendels kvarsitta flera år efter
fröets utsläppande, bör man vid insamling se upp, att icke tomma kottar fås med.
Dessa kunna skiljas från de färska därigenom, att de äro liksom sotiga på grund
av förekommande saprofytsvampar. Genomväxta kottar äro rätt vanliga.
Kott-fjällen äro ganska hårt sammankittade av harts, varför de äro svåra att utklänga.
De böra därför helst insamlas fram på vårsidan, då de lättare öppna sig. Enligt
iakttagelser i Tyskland skulle t. o. m. blott en del av lärkträdskottarne i det
fria öppna sig efter ihållande torra vindar på våren,1 och resten först på
sommaren, stundom icke alls eller först nästa års sommar.
Fröet är oregelbundet äggformigt, nästan trekantigt, gulbrunt till färgen och
fastvuxet vid en omkr. 13 mm. lång vinge. Det europeiska lärkträdets frö är
åtskilligt mindre än det sibiriska. Enl. Gayer väga 1,000 frö av det
först-ämnda 5,3—5,s gram, under det att Rafn uppgiver från 4,6—6,6 gr. och för
det sibiriska omkring 8—12 gram. Beträffande europeiska lärkträdet lämnar
Hess2 följande uppgifter: 1 hektoliter kottar väger 40 kg. och innehåller 11,200
st. i hektoliter frö med vingar väger 16—20 kg., utan vingar 45—50. 1 kg.
avvingat frö innehåller 160,000—180,000 st. Av 1 hl. kottar fås 2—2,75 kilo
avvingat frö. Fröets grobarhet håller sig vanligen mellan 20 och 60 «/0 och kan
under god förvaring delvis bibehållas 3—4 år. Grobarheten är emellertid mycket
ojämn, vilket tillskrives det förhållande, att fröskalets tjocklek är mycket växlande
och stundom så stor, att den lilla grodden ej kan arbeta sig fram. Av L.
sibi-rica gä omkr. 94,000—95,000 frökorn pr kilo. Groningsförmågan hos sådant
frö, som utbjudes i handeln, växlar ännu mer än i fråga om L. europea, enl.
Rafn mellan 1—60 ye, i medeltal c:a 30 %. Av L. leptolepis gå 266,000—
267,000 frö pr kilo — 1,000 kornvikten c:a 3,7S gr. — och grobarheten är något
större än hos L. sibirica.
1 Weise, Warni fliegt der Lärchensame? Zeitschr. f. Först- und Jagdw. 1887 sid. 5.
2 Holzarten sid. 2S0.
— 54O —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
