Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - d. Tallarter (Sl. Pinus) - 1. Bergtall (Pinus montana)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t all arter.
vunnit ej ringa användning å södra Sveriges flygsandsfält och kusthedar och
skulle utan tvivel även å andra exponerade eller sterila marker kunna väl
försvara sin plats såsom skyddande förkultur för andra, i ungdomsåren ömtåligare
trädslag.
Såväl till yttre gestalt som biologiska egenskaper visar bergtallen en betydande
variation. Med avseende å kottarnes form har man särskilt huvudarten i trenne
underarter: P. unci?iata (med tvenne varieteter, rostrata och rotundatà), P. pumilio och
P. mughus, av vilka den förstnämnda, igenkännlig på sina excentriskt skaftade,
osymmetriska, mot basen något avsmalnande kottar, är den som både hos oss och i vårt
grannland Danmark mest kommit till användning. Med hänsyn till växtformen upp-
Neg. i Skogsinst:s ägo. N. Sylvén foto.
237. Enkelstammig, trädformig bergtall å flygsandsfälten NO om Åmot vid Laholm. 17 5 1912.
träder bergtallen i flera, såsom det vill synas fullt ärftliga typer, nämligen den
enstämmiga (fig. 237), ända till ett tjugutal meter höga, till utbredningen övervägande
väst-alpina formen, vanligen benämnd pyreneisk bergtall (P. mont. gallica); den
flerstämmig a (fig. 238), upprätta, men sällan fullt rakväxta formen, som är den hos oss och
i Danmark allmännast förekommande, samt den buskformiga eller krypande,
huvudsakligen i ostalpina höjdlägen uppträdande dvärgtallen (»Legföhre»).
I dessa mer eller mindre utpräglade typer förekommer bergtallen i nästan
alla syd- och mellaneuropeiska alpländer och bildar där en skogsgördel av
växlande bredd, t. ex. i Pyrenéerna och Schweiz mellan 1,000—2,100 m., i
Schwarzwald 600—1,100 m. och i Fichtelgebirge 400—900 m. ö. h. I dessa höjdlägen
kläder bergtallen såväl vattensjuka mossmarker som de torraste klapperfält och
bergbranter. Utplanterad i låglandet går hon till i den rena flygsanden såväl
som i ljughedarnes råhumus och i skärgårdarnes vindpinade bergsskrevor. Med
— 569 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
