Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 4. De viktigaste till Sverige införda barrträden - d. Tallarter (Sl. Pinus) - 1. Bergtall (Pinus montana)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t all arter.
trädslaget kunde med tillhjälp av de på dess rötter förefintliga mykorhizorna
tillgodogöra sig luftens fria kväve. Då svamprötterna bortdö, tillföra de den
förut kvävefattiga jorden ett kväveförråd, som det är möjligt för andra trädslags
rötter att tillgodogöra sig. Denna åsikt har dock mött tvivelsmål från andra
håll1, och frågan står tills vidare öppen. Erfarenheten från de jutska
hedplan-teringarne har emellertid till fullo ådagalagt, att inblandning av bergtall i
grankulturerna har alldeles samma upplivande inverkan på dessa som gröngödning
med vissa leguminoser, och den förstnämnda uppfattningen synes sålunda hava
sitt berättigande.2 Härtill kommer nu, att det rika, med kvävebindande
mikroorganismer infekterade barravfall bergtallen lämnar i hög grad bidrager till
mullbildningen och jordens förbättring. Av i Danmark gjorda försök med
påförande av bergtallströ i grankulturer och dessas därefter påvisade större trevnad
vill det till och med synas, som om bergtallströet skulle äga en särskilt
gynnsam inverkan på markens näringsförmåga.
För åverkningar av djurvärlden är bergtallen såsom det vill synas mindre
utsatt än vanliga tallen. Beteskreatur och hjortdjur bita endast undantagsvis
skotten, och ehuru rådjuren feja hornen mot stammarne, sker det dock endast
om andra lämpligare trädslag fattas. Ej heller insekterna hava samma
begärelse till bergtallen som till vanliga tallen. I våra bergtallplanteringar uppträda
dock rätt allmänt märgborren (Hylesinus piniperda), hartsgallvecklaren (Tortrix
resinana) och tallstekeln (Lophyrus pini och L. rufus). Av dessa är kanske
Tortrix resinana den, som gör största skadan, och dess larvbon finnas ofta i
stort antal på grenarne, särskilt å de kargaste ståndorterna.
Enligt hittills i vårt land vunnen erfarenhet är bergtallen ej heller utsatt för
svårare angrepp av parasitsvampar. Mot schiitte är den betydligt mera
motståndskraftig än vanliga tallen, och detsamma gäller svamparne Cæoma pinitorqua
och Hypoderma sulcigenum, vilka vi endast undantagsvis iakttagit å bergtallen
även på lokaler, där vanliga tallen varit hårt ansatt av dessa svampar. I
Danmark har Polyporus radiciperda visat sig farlig,3 och den pyreneiska formen
av bergtallen har där ofta angripits av schütte (Lophodermium pinastri).
Emellertid är det ju icke uteslutet, att vid ett allmännare införande av bergtallen
hos oss förenämnda eller andra sjukdomar kunna komma att göra sig starkare
gällande än vad nu är fallet. Särskilt föreligger fara från Polyp, radiciperda,
som ä Hallands flygsandsfält här och var bildat »hål» i bergtallsbestånden. (Fig. 239)-
Stark gräsväxt är för bergtallen i hög grad hinderlig.
Bergtallen bär tidigt kottar. Redan å fotshöga plantor finner man ofta
sådana, men först efter 15 års ålder torde de innehålla grobara frön.
Blomningen är ofta särdeles riklig, och de stora och täta gyttringarna av hanblommor
giva det unga bergtallsbeståndet under blomningstiden ett vackert och karak-
1 A. Müller, Mycorhizen und Stickstoffernährung. Bericht. d. deutsch. Bot. Gesellschaft, Bd.
XXIV 1906.
2 Bidrag til Kundskap om Rødgranens Vækstforhold i midtjydsk Hedebund, ved F. E. Müller,
K. Førdam, Johs. Helms ocli E. H. Wøldike, Köpenhamn 1910, sid. 219 o. f.
3 Hauch och Oppermann, »Haandbog» sid. 487.
— 571 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
