Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
I de »Underrättelser till någon anledning vid eke- och furuplanterhagars
anläggande», vilka Kungl. Amiralitetet utfärdade den 15 mars 1749, givas följande
råd angående uppdragande av ek: »Tvenne mogna ollon sättas uti en grop med
spetsarne uppåt, vilka betäckas med mossa eller litet lös jord. Berörda gropar
få ej vara varannan närmare än vid pass 12 alnar och ej djupare än 2 à 2 och
en halv tum.» Sedan detta historiska dokument offentliggjordes hava åsikterna
om lämpligaste sättet att uppdraga ekskog i mångahanda måtto växlat, och
man kan tryggt påstå, att intet spörsmål inom skogshushållningen varit så flitigt
dryftat som ekkulturen. Ännu i denna dag bryta sig härom olika meningar
mot varandra, om än vunnen erfarenhet bragt det därhän, att striden föres inom
en trängre ram. Frågan om sådd eller plantering bör användas är sålunda ännu
aktuell, och båda metoderna med deras mångfald av variationer hava sina ivriga
förespråkare. Vågskålen börjar dock mer och mer luta åt såddvännernas sida.
For sådden talar:
1:0. Att ekplantan med sin kraftiga pålrot kan bättre anpassa sig efter
jordmånsförhållandena, om hon allt framgent får kvarstå på den plats, där hon
utvecklats från fröet.
2:0. Att sådd av ekollon, om den utföres på lämpligt sätt, i vanliga fall
lyckas väl.
3:0. Att genom sådd en större planttäthet kan åstadkommas och därigenom
väsentliga fördelar för det blivande beståndets utveckling vinnas.
Men sådden har även sina olägenheter, varibland må framhållas
svårigheterna
1:0 att vid större kulturer anskaffa tillräckligt med goda ollon;
2:0 att hindra smärre skadedjur att uppäta de utsådda ollonen;
3:0 att i våra ofta starkt stenbundna marker verkställa nödig markberedning
och att hindra ogräsväxten att överskärma de små plantorna.
För planteringen talar:
1:0. Att genom utsättande av kraftiga plantor olägenheterna av ogräsväxten
bli mindre kännbara.
2:0. Att kulturens felslående på grund av fröets decimering genom skadedjur
ej behöver befaras.
3:0. Att ekplantorna på grund av sin sena lövsprickning kunna utsättas långt
fram mot försommaren, så att en lång kulturtid står till förfogande.
Mot planteringen kan anföras:
1:0. Att, om större plantor behöva användas, dessas uppdragande fordrar stor
omsorg och är förenat med ganska dryga kostnader, varjämte sådana
plantor på grund av sitt kraftiga rotsystem äro svåra att plantera.
2:0. Att, om små plantor användas, dessa äro utsatta för samma vanskligheter,
som de efter sådden uppkomna.
3:0. Att planteringens utförande fordrar talrikare och bättre utbildade arbetare;
- 598 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
