Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EK.
plantor kunna avskäras vid rothalsen, varefter uppslå stubbskott, som snart växa
fatt kringstående telningar. Hjälpkultur med andra, helst ljusbehövande trädslag,
såsom ask, lönn och lärkträd, kan å större luckor ske med fördel. A de smärre
luckorna kunna däremot skuggfördragande trädslag, såsom bok, avenbok och
silvergran, vara väl på sin plats.
Vill man genom kultur uppdraga ek i jämnåldrig blandning med andra
trädslag, är boken det enda som lämpar sig för sådan blandning. Den håller i
regel tämligen jämna steg med eken och överväxer den sällan, vilket däremot
ofta är fallet med andra trädslag, som skulle kunna ifrågasättas. Önskvärt är ju
också att i ett biandbestånd, där eken ingår, hava ett skuggivande trädslag,
som i beståndets senare åldersskeden kan giva behövligt markskydd utan att
vid nöjaktig beståndsvård alltför svårt trycka eken.
Huvudprinciperna för ekbeståndens vård.
Vid vilken tid gallringarna helst böra inläggas i de unga ekbestånden,
därom äro meningarna ganska delade. Under det att man på sina håll vill låta
bestånden stå ogallrade ända till bortåt 50—60 års ålder, såsom t. ex. sker i
Spessart, vill man å andra håll ingripa med en röjningsgallring redan inom de
15—16-åriga bestånden. Vid bedömande av denna fråga måste hänsyn tagas
såväl till beståndens beskaffenhet som till produktionens ändamål. För
ekskogen med dess jämförelsevis långa utvecklingstid gäller det att i möjligaste mån
förkorta denna men samtidigt få fram ett tillräckligt antal vackra, kvistrena
stammar med nöjaktig grovlek. Att driva upp längden av den kvistfria
stammen på bekostnad av grovleken, kan ej vara klok hushållning, ty behovet av
långt ekvirke är icke tillnärmelsevis så stort som behovet eller efterfrågan på
grovt sådant av medelmåttig längd. Tack vare sin stora spridningsförmåga hör
eken till de trädslag, som ganska länge kunna uppväxa i slutna bestånd utan
att huvudstammarnes tillväxt i påfallande grad nedsättes. Men förr eller senare
kommer dock en tidpunkt, då träden måste få utrymme för sina kronor, om icke
diametertillväxten skall sacka tillbaka alltför mycket. Ett alltför långt
uppskjutande av gallringarna medför således otvivelaktigt en nedsättning av
grovlekstillväxten. Härtill kommer, att ett sent och samtidigt kraftigt ingrepp i slutenheten
lätt framkallar en riklig utbildning av vattenskott på stammarne, varigenom
den vunna kvistrenheten går förlorad. Alltför tidiga och kraftiga gallringar
kunna å andra sidan även medföra olägenheter, i det att dels kvistrensningen
försiggår mindre fullständigt, dels marken undergår ogynnsamma förändringar,
vilka i sin mån inverka ofördelaktigt på beståndets tillväxt. De gallringsförsök,
som av danska försöksväsendet gjorts vid Bregentved och för vilka redogöres i
»det Forstlige Forsøgsvæsen 1908» sid. 353,1 synas ådagalägga detta. Med den
beståndstäthet, vi i vårt land kunna vänta ernå, torde egentliga gallringar ej
behöva företagas före 20 års åldern. Skulle emellertid en alltför stark trängsel
redan före denna tid uppstå och ståndorten icke är av så fördelaktig beskafifen-
1 Se referat i Beretning om det 9:e alm. danske Skovbrugsmede 1907.
- 607 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
