Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 9. Almar (Sl. Ulmus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPECIELL DEL.
sådana. Oftare uppstå frostsprickor i äldre stammar. Mot torka och vind är trädet
motståndskraftigt. Barkbrand är ganska sällsynt.
Med hänsyn till ljusbehovet har almen medelmåttiga fordringar och kan därför å
bättre ståndorter uppträda såsom underväxt i bestånd av mera ljusälskande trädslag.
På jordmån har almen för att nå kraftig utveckling ganska höga anspråk. Bäst
trives hon på en tämligen djup lättlera med god mylla och tillräcklig fuktighet. Men
hon kan draga sig fram även på både grunda och ganska torra jordmåner, om än
växtformen där blir dålig.
För angrepp av högre djur och insekter synes almen vara jämförelsevis föga
utsatt. Mest hemsökes hon av löss, av vilka en art, Tetraneura ulmi, på bladen
framkallar de egendomliga klubblika utsvällningar, som äro så allmänna, särskilt under
torra somrar eller i torra lägen.
För så vitt hittills är känt, vålla ej heller parasitsvampar mera avsevärda skador
å almen. Kräftsår framkallade av Nectria ditissima äro dock ej sällsynta, och
Nec-tria cinnabarina uppträder rätt ofta å grenar eller unga stammar, dock vanligen först
sedan dessa blivit skadade genom vinterfrost, olämplig beskärning el. d. Flera av
de på andra lövträd mera allmänt förekommande rötsvamparne uppträda även någon
gång hos almen, exempelvis Polyporus fomentarius, J\ sqvamosus och P. radiatus.
Almen börjar bära frö vid 30—40 års ålder. En ganska riklig blomning äger
rum nästan årligen, men fruktämnenas utbildning till frö synes vara mycket beroende
av väderleksförhållandena eller möjligen andra faktorer, ty ganska ofta följes en rik
blomning ej av fröår. Frövingar utbildas visserligen, men kärna saknas. Frukten
utgöres av en oval, omkr. 15 mm. bred och 20 mm. lång, bladartad, nätådrig, i
spetsen kort inskuren vinge, i vars mitt det äggformiga, tunna, vid mognaden blekbruna
fröet sitter inbäddat. Den småbladiga almens frukt har något mindre vinge, och fröet
sitter närmare dennas främre spets, vilken är djupare inskuren än hos skogsalmens
frukt. Mognaden inträffar redan i juni, något förr eller senare, beroende av breddgrad,
läge och årsväderlek. Örtenblad1 uppgiver, att i mellersta Norrland fruktmognaden
inträffar först i mitten av juli. Fröet är i förhållande till sin storlek mycket lätt. En
hektoliter uppgives väga 4—6 kilo. Skogsalmens frö har enl. Rafn en i,ooo-kornvikt
av 12—15 gr., småbladiga almens enl. Gayer c:a 6 gr. Grobarheten är mycket
varierande, men vanligen ganska låg, d. v. s. 10—25 »/„, och bibehålles knappast mer
än I/2 år.
De vid groningen utbildade hjärtbladen äro äggrunda med något inskuren bas,
omkr. 6 mm. långa, ovantill mörkare, undertill ljusare gröna, nästan utan nerver och
snart avfallande. Plantan utvecklar sig de första åren tämligen långsamt, men skjuter
sedan god fart. Höjdtillväxten står ungefär mellan askens och bokens. Trädslagets
spridningsförmåga är ganska stor. I slutet bestånd blir stamformen rak med snett
uppåtriktade grenar och en vid äldre år nästan skärmlik krona. Trädet når hos oss
å goda växtplatser en höjd av 24—25 m., men grovleken överstiger sällan 80—100
cm. i diam. A »Lundagård» i Lund finnas t. ex. några stora almar, som av förf.
mättes 1913. Den ena var i omkrets vid brösthöjd 3,88 m., den andra 5,IS m.
Från utlandet finnas uppgifter om väldiga almar, ända till 15 m. omkrets vid roten,
men de tillhöra i regel arten U. campestris. Åldern kan stiga till 400 år.
Almen har stor förmåga att utslå skott från stamdelarne och tål därför stark
beskärning. Hos äldre träd utbilda sig ofta å stammen gyttringar av vattenskott, som
föranleda utbuktningar av stammen med masurbildning i veden.
Veden har ganska vacker textur, framkallad därav att kärlen i vårveden äro stora
men i höstveden små och anordnade i periferiska våglinjer. Virket är i övrigt starkt,
svårkluvet, böjligt, brännkraftigt, varaktigt och tämligen tungt (spec. vikt i lufttorrt tillst.
omkr. o,6o)- Vid tilltagande ålder utbildas en brunaktig kärna, i vilken lätt kärnsprickor
1 Anteckningar om trädens biologi, Bih. till Årsskr. f. Fören. f. Skogsvård i Norrland 1901,
sid. 22.
— 666 —
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
