Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 13. Alar (Sl. Alnus) - a. Klibbal (Alnus glutinosa)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALAR.
Virkets jämförelsevis inskränkta användbarhet talar tydligt för, att vi inom
vår högskogsskötsel bör giva alen endast en underordnad plats och då
företrädesvis såsom inblandad bland andra trädslag å för densamma särskilt lämpad
jordmån eller å ståndorter, där alens skyddande och markförbättrande egenskaper
kunna göra en sådan inblandning motiverad. I rena bestånd, behandlade efter
lågskogsbrukets principer, har alen däremot en stor mission att fylla, nämligen
genom att framkalla en långt ifrån undermålig virkesproduktion a sådana
vattensjuka, men i övrigt ganska näringsrika lokaler, som nu oftast få ligga obrukade
eller giva ett dåligt utbyte av andra trädslag, som där ej finna full trevnad.
Fröanskaffning och kultur.
Det för kultur erforderliga alfröet betingar i handeln ett pris av omkr.
0,7S—i krona, men då det i handeln tillgängliga fröet ofta är förlegat och
därför äger mindre bruksvärde, torde det vara skäl att själv insamla fröet, därest
man äger tillgång på fröbar älskog, och detta så mycket hellre som man väl
endast i undantagsfall behöver större kvantiteter därav. Vid insamlingen avrepas
de små kottarne i november och utbredas på ett vindsgolv eller läggas i
halvfyllda säckar, som upphängas i ett rum med vanlig rumstemperatur, varefter
kottarne småningom öppna sig. Före användningen frånsiktas kottar och avfall.
Det rensade fröet förvaras helst i väl slutna kärl på ett svalt ställe. Fröet kan
även insamlas, då det efter avfallandet från träden flyter på vattensamlingar
under dessa eller, om barfrost inträffat, ligger på isen. Det frö, som insamlats
ur vatten, är dock mindre värdefullt, emedan det lätt blir unket och ruttnar.
Sådant frö kan igenkännas därigenom, att det förlorat sin glans och har en fadd,
rå lukt.
Vid uppdragande av albestånd genom kultur användes mera sällan sådd
direkt å kulturplatsen. De små fröplantorna frysa nämligen lätt upp å de
merendels starkt fuktiga, torvartade jordmåner, som vanligen komma i fråga till
alkultur. Dock kan sådd å omvänd torva stundom lyckas rätt bra. Under alla
förhållanden säkrare är plantering. Denna kan ske med såväl plantor som
sticklingar.
Plantorna kunna med fördel upptagas från möjligen förekommande
självsådder å fuktiga ängsmarker, vid sjöstränder eller andra dylika lokaler i
närheten av fröbara alar. Helst utväljas därvid omkr. 15—20 cm. höga plantor, å
vars rötter finnas av svampen Frankia alni framkallade utväxter. Plantorna
omskolas i en plantskola, där de få stå 1—2 år, innan de användas.
För iippdragande av alplantor genom frö fordras helst en fuktig och
myll-rig plantskola, som bör väl gödslas med kalk, träaska el. d. Skulle dylik
jordmån ej stå till buds, bör dyjord påföras sängarne. Fröet kan utsås såväl genom
bredsådd som i ränder. I båda fallen gives fröet endast en helt tunn betäckning,
högst i cm. Vid bredsådd användes allt efter fröets godhet 20—40 gram pr
kvm.1 Vid radsådd böra såddränderna upptagas medelst en omkr. 10 cm. bred
1 Carl Heyer, Der Waldbau oder die Forstproduktenzucht, 1906 sid. 281.
— 699 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
