- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
240

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ali Baba och de fyrtio röfvarne. Med 12 teckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men röfvarne hade ändå beslutat att göra det.
De hade suttit inne i sin bergshåla och räknat
efter, hur många guldsäckar, som voro försvunna,
och förstått, att den döde måtte haft en
medbrottsling, eftersom både liket och guldet blifvit
bortförda. Kosta hvad det ville, måste de få tag i
honom, dels för att skydda sitt gods, dels för att
hämnas. Och en sådan ära satte de i att göra
det, att de kommo öfverens om, att den, som fick
förtroendeuppdraget att efterforska honom, skulle
plikta med sitt lif, om han ledde sina kamrater på
falskt spår.

En af dem blef därpå utsedd att fullgöra
spionvärfvet, förklädde sig till köpman, begaf sig om
natten i väg och anlände i daggryningen till staden.
Där gick han och såg sig omkring på torget i hopp
om att påträffa några människor, som kunde gifva
honom några viktiga upplysningar, men då han
icke såg till någon annan än en flitig gammal
skomakare, som redan satt i sin bod med sylen i hand,
gick han bort till denne för att språka.

— Goddag, min gubbe! sade röfvaren. Men,
hvad vill det säga, inte kan väl du med dina gamla
ögön se att lappa skor så här i daggryningen?
— Nog är jag gammal, svarade skomakaren,
som icke var någon annan än Mustafa, men min
syn är ännu utmärkt. Det var inte länge sedan,
som jag till och med sydde ihop en död, och det
på ett ställe, där det inte var mycket ljusare än här.

Röfvaren blef själaglad öfver att strax ha
träffat på en man, som af sig själf gaf honom
upplysningar om, hvad han ville veta.

— En död? upprepade han, spelande förvånad,
du menar väl svepningen åt en död?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/watusen/1/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free