- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
19

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

entusiastiskt, och den unga svenskan är tydligen helt
betagen af Italiens naturskönhet.

Under flera veckors tid besågo de nu Rom. Tiden
begagnades väl och med klok indelning. De märkligaste
monumenten och samlingarna studerades i detalj och
upprepade gånger; särskildt gällde detta Vatikanen,
Peters-kyrkan och Colosseum. I Sixtinska kapellet t. ex. voro de
icke mindre än fem gånger, hvaraf de tre vid stora
ceremoniella tillfällen. För den katolska gudstjänsten hade
Hilda Wijk naturligtvis föga sinne. »Ceremonien»,
skrif-ver hon en gång efter ett besök i Cappella Sistina, »föreföll
oss stötande och löjlig. Påfven liknade en docka, som
kläddes af och på af prästerna.» Men påskdagens
gudstjänst i Peterskyrkan och benediktionen på Petersplatsen
imponerade på nordborna; ensamt för att se denna
ceremoni vore det värdt att komma till Rom, skref Hilda
Wijk i sin dagbok.

Med det största intresse studerades de antika
byggnadsverken. Colosseum fann hon vara »arkitekturens
mästerstycke, där ögat ej kan upptäcka ett fel». En af de
sista aftnarna gjorde de — som så många andra resande
före och efter dem — ett afskedsbesök i Colosseum, som
strålade i månsken. »Detta gjorde ett intryck på mig,
som jag aldrig skall glömma. . . flera grupper af resande
gingo än upp än ned med facklor . . . tvenne vackra
altröster läto höra sig på afstånd. Det var verkligen med
saknad vi lämnade den härliga ruinen, säkert den skönaste
i sitt slag som existerar. — Det var en gudomlig afton.
Månen lyste som jag tyckte med mer än vanlig klarhet, det
lugn, som rådde i hela naturen, tycktes ingjuta sig i själen.
Vi passerade Forum Romanum och Trajanum och kastade
på dem en afskedsblick.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free