- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
91

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Blif icke ond på den frihet jag tar mig att älska dig
så ömt, så innerligt, så — rosenrödt. Det är ett naturfel
hos mig, som jag icke kan bortlägga.

Es. Tegnér.

Till Wingård skref Tegnér strax därefter:

»Från Hilda, som jag håller obeskrifligt mycket
af, har jag riktigt haft bref och äfven svarat. Vore jag
henne så nära som du, så såge jag henne dagligen, så framt
hon tilläte. Lycklig — eller olycklig — du, som kan
låta något slags göromål hindra dig från en sådan
uppvaktning. Mig vore det omöjligt. När du åter ser henne,
så tag både mund och hjärta fulla med hälsningar från
mig.» Sedan han berättat om den öfversättning af
Fritiofs saga till engelska, som George Stephens nu
förberedde, tillade han: »Det är med öfversättningar som
med fruar: de trognaste äro sällan de vackraste. Endast
min älskade Hilda gör däri, som i allt annat, ett undantag. »
Och i ett följande bref till Wingård hette det: »Jag

håller obeskrifligt af henne och erkänner, att jag riktigt
längtar efter henne. Det hjälper icke att jag dagligen
ser mig solblind på hennes porträtt, som dessutom ej är
fullt likt. Träffar jag henne i Stockholm, så skall jag nog
skaffa mig ett bättre. Hon är, utan fråga, den första
kvinna i Sverige, och hvarföre skulle jag då ej föredra
henne för alla andra? Ty säg mig, hvarföre jag egentligen
är till, om icke för att betrakta, älska och förguda det
sköna? Detta är ett naturfel, som jag aldrig kan lägga
af, huru gammal och grå jag blir.» — De sista orden i
detta Tegnérs bref (af den 2 maj 1839) till kollegan i
Göteborg må också anföras, de visa mera kraft och lefnads-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free