Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brinkmans poetiska svärmeri för »riksdagens enda huldgudinna»
(1840-41).
Att Brinkman var bestört öfver familjen Wijks
uppbrott från Stockholm sommaren 1840, hvarom han icke
haft kännedom förut, har nyss ofvan antydts. Kom så
fru Wijks bref med den ceremoniösa öfverskriften »Herr
baron», och Brinkman bragtes helt ur jämvikten. När
han då skulle tacka för vänligheten att sända honom detta
bref, kunde han icke underlåta att lämna sitt lilla
missnöje luft:
Den 19 augusti 1840.
––––Emellertid var det med »vänligheten» sd
där. Ty knappt hade jag brutit det, då första raden lät
mig förmoda, att vid ihopslagningen ett misstag ägt rum,
och att det sannolikt vore till någon annan af era helt
nyvärfda tillbedjare bland rikets första stånd; ty, tänkte
jag, till mig kan den annars så ädelmodigt nedlåtande väl
ej börja ett bref med den sträft förödmjukande raden:
»Herr baron!»
I mina öron lät detta nämligen ej stort bättre än:
»Vet hut!» och jag kunde ej annorlunda förklara det än
som ett slags häftigare förebråelse däröfver, att jag ej,
som sig bort, börjat mina skrifvelser med:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
