Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anländt. Han bifogar ett »blåögdt skaldestycke » —
skrif-vet under en sömnlös natt —, där dock hans förtviflan
icke målas, utan i stället den »paradisiska sällhet», som
han med det första i det Wijkska Stockholmshemmet
återförväntade. Han hade alltid predikat den satsen,
att »paradiset aldrig gått förloradt utan ännu är sig
alldeles likt, bara man riktigt hittar vägen dit», och, tillägger
han, »därom har jag mer än nånsin blifvit öfvertygad, allt
sedan Wijk valdes till riksdagsman». Vore han —
Brink-man — blott en så god skald som Milton, så skulle »vår
tids paradisdrottning helt annorlunda besjungas». »Jag
tror verkligen», tillägger han, »att det är sagan om det
förlorade paradiset, som gör de flesta så trumpna, otrefliga
och gamla. Med ungdom i själen känner man ingen sådan
förlust, och kalenderåldern bör på den förre ej ha någon
inflytelse. Också smickrar jag mig att, i anseende till
detta »ungdomliga lynne», min sång-gumma ännu bär
sina år tämligen bra, huru skröplig hon eljest må vara.»
Och så följer dikten:
Paradiset.
Till den Efterlängtade.
»Med friska ögon vill jag blicka
omkring mig i den sjuka värld.»
T egnir.
Dröjer du ännu? — O, kom tillbaka,
Glädjens drottning, att din tron bevaka,
längre gif oss sorgen ej till pris.
Kom och lär oss åter njuta dagen.
Ty kring Hilda, Sångmön och Behagen
blomstrar än ett nyfödt paradis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
