Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
packet, som vid ett sådant tillfälle alltid samlar sig där,
gapade på mig och trodde att jag smög omkring som ett
ålderdomsspöke för att uppsöka min förlorade ungdom.
Däruti var kanske också något sant, ehuru jag ej fann för
godt att närmare förklara mig häröfver — i så dåligt
sällskap. Den enda, jag förtroligt samspråkade med, var
en gammal, med mitt hjärta nästan jämnårig väninna —
Längtan född Hopp; och som detta vårt allvarsamma
samtal till en del angick ers nåd själf, så tar jag mig den
friheten att vidfoga det häröfver natten därpå genast
uppsatta protokoll.»
Längtan.
Till den Saknade.
»Du, so die Freude weinen,
die Schwerraut lächeln heisst.»
v. Salis.
Hvem är du, som åter, när aftonen svalkas
och solen sig sänker i böljornas famn,
ur aningens fjärran så hemligt mig nalkas
och hviskar den Saknades namn?
Mig villar du ej, dina toner dig röja,
fast blicken de dolda behagen ej ser;
som stjärnan ur moln, ur din luftiga slöja
ditt tindrande öga ju ler.
O Längtan, du hoppets och saknadens dotter,
som pekar alltjämt åt de saligas land,
när glädjens och sorgens förseglade lotter
du väger i darrande hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
