- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
121

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjort ett kärt besök på Bokedalen — skulle icke Brinkman
vilja följa det goda exemplet: »Skall biskopsrummet
på Bokedalen stå obegagnadt?» tillade hon öfvertalande.
Men Brinkman hade nu svårt att företaga längre resor;
han beklagade det djupt och försäkrade (i bref den 27
juli), att han obeskrifligt värderade och älskade föremålet
för sina »ännu så lifliga, men af själfva visheten helgade
känslor». När aftonstjärnan nedstrålade från den klara,
molnfria himlen, utropade han med andäktig hyllning:
»Hilda!» Och när han ovillkorligt stannade vid någon
af de boningar i hufvudstaden, som hon invigt till
»vänskapens trefliga kapeller», suckade han vemodigt: »Där
bodde Hilda förr», och tillade alltid med glödande
tacksamhet: »likasom ännu och för evigt uti mitt trogna
bröst.» Och om hvad hon betydde för honom, vittnade
han på följande vackra sätt:

»Ni vet, att min sångmö och mitt minne bevara en
utvald och ej obetydlig samling af förträffliga kvinnor
från alla länder, där jag af mitt ostadiga öde blifvit
kring-drifven; att jag har sinne för allt slags kvinnlig skönhet
och öfverlägsenhet och gör full rättvisa äfven åt dem,
som blott lysa genom några sällsynta egenskaper, om de
ock ej äga alla dem, som hjärtat förnämligast önskar
och snillet helst gillar. Är det då ej en obeskriflig lycka
att ännu vid aftonen af en lång och rik lefnadsdag ha
kunnat öka sin samling med en så sällsynt huldgudinna,
som så segrande täflar med de yppersta jag lärt känna? —
Må då den ålderstigne beundraren, just såsom en sådan,
äga den rättigheten att utan tvekan för edra fötter
nedlägga samma trosbekännelse, med hvilken jag alltid
skryter bakom er rygg: »att nämligen aldrig någon af
Evas förtjusande döttrar ingifvit mig en uppriktigare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free