Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den skrifven i uppjagad sinnesstämning. Dödsfantasien
förekom icke sällan hos Tegnér, särskildt under
1830-talet; dess mest rörande uttryck från den tiden är »Den
döde». Här varieras motivet och forbindes med
drömmen om »söderns gröna vår», hvilket ju också såsom
mål för svärmande längtan förekommer i äldre dikter, till
och med i Fritiofs saga (Afskedet). Det lilla stycket
har en viss glans i stilen men lider af både omsägningar
och inadvertenser. »Skaldens graf» lyder:
— Kan
jag ej få lefva med dig, så välan,
i döden låt oss hvila hos hvarann!
Vår frälsta ande öfver stjärnor går
och hand i hand. Med flit jag säger vår,
ty sedan en gång slocknat himlaflamman,
min själ med din dock flyter slutligt samman. —
Och grafven står i söderns gröna vår,
och sångarlagern hänger gröna hår
ibland granater och orangelunder
utöfver slumraren därunder
och slumrerskan; och någon tårpil där
begråter sångarn och hans sånggudinna,
den älskade, den underbara kvinna,
som tog hans hjärta, när hon lefde här
i södern, likasom i norden.
Orangen regnar sina blommor, ros,
men utan taggar, faller där till jorden
och virkar likduk, hvit och rosenröd,
utöfver liljehjärta, sångarglöd,
som lefde trängtande i sångarorden.
Då gråter yngling, gråter älskarinna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
