- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
133

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brinkmans tvifvel byttes dock snart i en lycklig
visshet om — eller tro på — Tegnérs tillfrisknande. Han
blef personligen öfvertygad därom genom ett kärt besök
af vännen ett par månader senare:

Stockholm den 17 september 1841.

Med hvem skulle jag väl hellre dela min glädje öfver
Tegnérs fullkomliga återställande till hälsan än med vdr
sköna, goda, ädelmodiga, i alla afseenden ojämförliga N:o I ?

Ert härliga och trösterika bref hade redan för en
längre tid sedan gifvit mig de skönaste förhoppningar
för framtiden, men mångfaldiga berättelser ifrån personer,
som under resan råkat honom, voro dock så motstridig-a,
att jag ofta något villrådig och ej utan otålighet väntade
bref från Disa, som allt därmed uppsköt, sedan en resa
till Stockholm blifvit besluten. Föreställ er nu, min
hulda beskyddarinna, min dock något oroliga glädje, när
jag för en 8 dar sedan erhöll en liten lapp ifrån honom
med underrättelse, att han tillika med fru och dotter
hitkommit. Ett vistande härstädes skulle nämligen ha
gjort mig ängslig och olycklig, ifall ett återfall uti hans
förra olyckliga sinnesstämning mer eller mindre inträffat.
Vdr allmänhet är onekligen i vissa afseenden den sämsta
och den minst skonsamma, i synnerhet under en tidpunkt,
då den mer eller mindre rådande rabulismens
hufvud-sakliga syfte är att nedsmutsa alla namn, som utgöra
fosterlandets sanna heder. Med så mycket större och
uppriktigare glädje uppfyllde mig nu vårt personliga möte.
Redan första aftonen hade vi ett enskildt samtal, som med
föga afbrott räckte i två timmar, hvarvid intet spär af
minsta oreda visade sig; och Heurlin, som ifrån Vexiö
gjort resan med honom, försäkrade mig, att jag vid ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free