Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm den 24 september 1841.
Ännu en gång mdste min sköna, oförgätliga
skyddsgudinna N:o i deltaga uti min stora glädje öfver Tegners
pånyttfödelse till hälsa och snille; hvilken äfven alldeles
föryngrat mitt inre lif. Hos En, som evigt blott andas
himmelsluft, behöfver visst ingenting föryngras, men
ni skall dock med glädje förnimma, att er lyckliga skald
numera är värdigare än nånsin att med ren ingifvelse
besjunga, ej blott er skönhet, utan ock er ädla,
ojämförliga själs sällsyntare och alldeles egendomliga behag. —
Efter ett 14 dars vistande härstädes af reste hela familjen
i onsdags, och jag kan ej lifligt nog beskrifva, huru
angenämt vi uti en liten utvald krets af släktingar och vänner
tillbragte den sista aftonen. — Ack, huru olika med vårt
afsked i fjol, då den betänkliga resan till Schleswig
anträddes! Han själf yttrade väl då en själfsvåldig och
lättsinnigt utsväfvande glädje, men vi andre kunde knappt
återhålla våra tårar och kväfva våra suckar. Jag
tillstår uppriktigt, som ni ännu torde minnas, att jag då
ej ägde den minsta förhoppning; och just därföre är,
kanske, nu min glädje så mycket mera upplyftande, min
tacksamhet emot försynen så mycket uppriktigare. —
Att återfå en förlorad skatt är visserligen alltid en
kännbar lycka; men hvilken skatt för själ och hjärta kan väl
jämföras med en sådan vän och ett sådant snille som
Tegnér ? Och hans förlust både för mig och fäderneslandet hade
jag ju ansett för evig och oersättlig. — Vid vårt sista
afsked var biskopen själf lugn och glad, språksam och
rolig, som vi alla, ty de skönaste förhoppningar upplyste
ju framtiden. — Också hans hustru var en helt annan
människa än förut. Ehuru hon ingalunda hör till urvalen
af mina sköna, heliga, ömhjärtade eller snilleförtjusande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
