Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må nu väl, min evigt sköna och hulda
beskydda-rinna! Frys inte i hjärtat; utan tänk någon gång med
nedlåtande ynnest på den, som aldrig ett ögonblick
glömmer er, och det till den grad, att jag ej i någon bok, knappt
i Aftonbladet kan se ett H eller ett W utan att längtande
sucka: >>N:o j//» —
Andakt och vördnad!
v. Br.
På dessa bref svarade Hilda Wijk (den 29 september)’:
»Beskrifningen på Tegnérs återvunna hälsa af er hand
hänryckte mig, på samma gång den gaf mig en fast
öfver-tygelse om dess fortfarande, ty ni är sannerligen den af
alla hans vänner, som minst sett hans tillstånd couleur
de rose . . . För biskopinnan Tegnér hyser jag mycken
aktning och vänskap, jag hade här tillfälle att se, huru
innerligt hon älskar sin man. Måtte blott ej efter
återkomsten till Vexiö saknaden af det snillrika och bildade
umgänge, han nu en längre tid åtnjutit, förorsaka ett
återfall i hans gamla melankoli eller, som han själf
benämner den, höstsjuka.» Fru Wijk meddelade i detta bref
en liten vers af Tegnér, som C. V. Bottiger funnit i
det af Tegnér i Keillers våning begagnade rummet;
den lydde:
Blott en hvar sitt öde räddar,
annan vishet vet jag icke af —
Och en hvar får ligga som han bäddar,
till och med uti sin graf.
Måhända hade skalden ämnat versen i en minnesbok
— liksom den han några år förut i Göteborg tecknat i
Alfhild Eisermans, hvilken vers också af Hilda Wijk med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
