- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
157

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frainhäfde han gärna på bekostnad af vännen Tegnérs
mera jordiska hyllning. Så skref han den 3 okt. 1843:

»Min innerligaste hyllning var dock alltid, som jag
försäkrade Tegnér, af en mindre hednisk natur och gällde
dock företrädesvis den ädla, renhjärtade och
vördnadsbjudande huldgudinnan. Det var ju alltid glansen af
dessa det inre lifvets sällsyntare egenskaper, som åter-

strålade från er blåögda skönhet.–––––-För öfrigt finner

ers nåd säkert lika som jag, att Tegnérs bref åter’äro
alldeles förnuftiga, kanske blott litet mindre muntra än förr,
ty han är onekligen nedtryckt — ej så väl af åldern som af
förargelsen däröfver, att han ej mera är ung. Oändligt
beklagar jag honom öfver Disas förlust. Den blir oersättlig;
ty hon var dock hans bästa vän och hans angenämaste
lekdocka, som han själf ofta försäkrat mig.»

Några veckor senare fick Brinkman en vänlig hälsning
genom Martina Schwerin, som nu kunde berätta, att Hilda
Wijk var alldeles återställd, »det vill säga, att hon behållit
sina blåstjärnor lika tjusande och klara».

Åter kom en orolig förfrågan från vännerna i Göteborg
till östrabo: det var nu i anledning af den nya stora brand,
som den 31 oktober 1843 öfvergått Vexiö. Tegnér
tackade själf i ett bref af den 20 december Hilda Wijk varmt
för att hon velat veta huru tillståndet nu var. »Jo, efter
omständigheterna. Den natt, då eldsvådan utbröt, var
förskräcklig för mig. Från mina fönster kunde jag se
alltsammans, men ut vågade jag icke gå. Sådana
tillfällen kunna väl skaka starkare nerver än mina . . .
Emellertid bör jag, helst vid sådana tillfällen, tacka Gud för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free