Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fjärde skald, C. V. Bottiger, var, som vi sett,
redan so.ni ung bekant med den Wijkska familjen, och
sedan han blifvit Tegnérs måg, blef förhållandet än
mera vänskapligt. Hilda Wijk och Disa Tegnér-Böttiger
kallade hvarandra »du» sedan sammanträffandet på
Bokedal 1842. »Ett vänligt minne af dig det lefver alltid
hos mig troget. Jag kan ej något sådant i utbyte begära,
åtminstone ej för egen skull — men låt mig då begära det
för hans skull, som borta är, han som så mycket höll af oss
bägge», skref fru Bottiger till fru Wijk i maj 1851. Wijks
äldste son studerade vid den tiden i Uppsala och var
naturligtvis en välkommen gäst i professorshuset.
Också Bottiger hörde till Hilda Wijks beundrare.
Det finnes en liten vers skrifven med Bottigers fina
prydliga stil (med blyerts) å ett dagboksblad, tydligen afsedt
för minnesboken och sedan också insatt däri (men icke
undertecknadt). Det är den sista och på sitt sätt den
mest entusiastiska poethyllningen, som där förekommer.
Skalden synes här också ha velat ge ett uttryck åt den
upphöjda, liksom oåtkomliga ställning, den beundrade
intog gentemot hyllningarna:
Sammanväfd af himlens strålar,
lifvad af en blommas anda
och så lätt, som dikten målar
sylfens dans i månans sken,
sväfvar Hilda öfver jorden,
och från hennes läppar orden
klinga, som när harpor blanda
tonerna i Elysén.
Fåfängt söker du, som många,
att en luftens dotter fånga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
