- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
177

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag förlorade det käraste jag ägde på jorden. — Välsignelse
öfver hans minne, detta dyra minne, det enda som återstår
mig. — Jag vågar ej tala om min sorg, vill det ej heller;
hvad jag djupast känner, behåller jag gärna för mig själf.—
Säker att finna deltagande hos herr baron, hvars vänskap
den älskade i lifstiden så högt värderade, och utbedjande
mig att få vara innesluten i herr barons och friherrinnans
godhetsfulla hågkomst, har jag äran att med sann
högaktning och oföränderlig tillgifvenhet teckna

ödmjukligen

Hilda Wijk.

I sitt svar, uppburet af innerligt deltagande i den
mångårige vännens bortgång, tillade Beskow: »För ett
hjärta, hvilket sd tillhört den försvunne som den
efter-lef vande makans, gifves ej annan tröst än i själf va
saknaden och i hoppet om återseende. Måtte minnets och
hoppets änglar lugna och trösta den djupt lidande under den
återstående delen af banan, till återföreningens ögonblick . . .
Lifvet blir mer tomt i den mån det lider mot aftonen. De
själsbefryndades leder glesna. När skola vi återses? Det
måtte väl ske någon gång före det stora mötet med de
hädangångne.»

Nästan samtidigt sändes till Hilda Wijk från Bottiger
och hans maka ett af deri förre (den 27 mars) skrifvet
bref med en vacker minnesruna öfver den bortgångne
och nya bevis på den Tegnérska familjens aldrig sviktande
tillgifvenhet:

■ »Åfven oss var länge den bortgångne så kär: han
var mot oss städse så god, så blid, så faderlig: det var oss
alltid si tryggt att blicka in i hans öppna, ärliga ögon,
där heder och godhet stodo så läsliga för en och hvar.

E. Wrangel. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free