Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vacker lefnadsafton.
Åren gingo. Till en början hade fru Wijk efter
makens död dragit sig tillbaka från sällskapslifvet. Men när
de fem sönerna och dottern växt upp, »återtog hon den
gästfrihet, hvarvid hon varit van, och representerade
vackert och angenämt» i det präktiga hem, som hon och
hennes man under hans sista år låtit inreda.
Umgänget med de gamla vännerna fortsattes. Från
Beskow erhöll hon då och då boksändningar. När hon en
gång vid nyåret 1862 tackat för en sådan och med några
varma ord erinrat om det forna angenäma umgänget och
den ända från 1834 daterade vänskapen, svarade hari:
Stockholm den 31 januari 1862.
Hjärtligen tack för de vänliga raderna. De kommo
som en den lilla vackraste nyårsgåfva. Vid ingången till
ett nytt tidskifte, hvilket man föreser blifva mer än
vanligt mödosamt, är det uppmuntrande att höra af en
vänlig stämma, att man ej sträfvar alldeles förgäfves.
Återkallar denna röst äfven minnet af förflutna, lyckliga dagar,
så verkar den föryngrande, den ljuder som ett eko från
vår barndoms glada dalar. När jag läste och omläste det
kära brefvet, stod för mitt minne så lifligt vår vänskaps
första maj-dagar med sina rika hågkomster. Ännu i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
