Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så uppräkuas alldeles på Stiernhielms manér “Dygder medh
mång, som i Echtastånd fast nödige kräfwas“. Erinrar icke detta
tydligt om “Bröllops Beswiirs Ihugkommelse*?
De leende naturskildringar, vi hos “Poesi-Fadren“ påpekat,
återfinner man i ett redan af Sondén1) framdraget qväde på
orim-mad hexameter, Sommarlek beuämdt, hvilket är bifogadt en
“Fröjde-sång öfwer Anders Eurenius, Brudgumme, så ock Clara Norenia, Brud,
d. 23 Juni 1670“ af en psevdonym H. G. Hammarsköld finner
i detta poem, hvarur Sondén och Lénström lemnat utdrag,
“uppfinning, plastisk klarhet och glädtigt behag".
En mängd andra exempel skulle kunna meddelas; flera af
dessa i våra biblioteks samlingar af “Person-verser“ befintliga
bröllopsdikter ega, utom sitt biografiska och kulturhistoriska värde,
äfven ett betydande poetiskt, hvarföre de förtjena att af våra
forskare framdragas ur glömskan. — Här må såsom prof ännu en
anonym upptagas, i hvilken Stiernhielms sedeskildraude satiriska
stil synes vara efterbildad; den heter Skemptachtigt Alftvar emot
dhem som skryta sig hafiva hustru uthi hwarje gård och är
författad 1680, då Petter Kråka vid Stora Kopparberget gifte sig
med Margareta Medenia2):
Skemptas man hörer i byn, och offta det ordspråket idkas:
Griss’ hwarest kierestan boor; giss’ hwarest iag håller på gilliar? . . .
Houi! sådan fleper du är, som weet icke lefvva med modo,
Skrymta nå litet ibland, sökia hustru ehwarest du kommer
Ach Madeinoiselle Madam: Ehr hiertlig iag älskar
Krafsa med foot, buga diupt, säg, ehr demödige tienar,
Mötte iag nu wara wärd, upwachta min hurtige Dame
Stelt tig demödig subtil, fast du är den argeste bofvver
Skulle tig biudas godt öhl, säg ach! iag det icke smaker
Aldrig iag än ett stoop öhl, har druckit min kiäreste Jungfru
Wänskap teddes mig stoor: Men Swagohl gerna iag önsker.
M Hypomnemata s. 87 o. f. Atterbom hade meddelat honom det.
De många författare, som behandlat detta qväde, hafva tydligen betraktat
det såsom enastående i fonnel hyfsning och poetiskt värde.
2) Ett ex. förvaras i Lunds Univ.-bibl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
