Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
halt1), och erinrar genom sin kraftiga, burleskt satiriska ton
äfven-ledes om Stiernhielms nämnda dikt, i synnerhet der friareus
bekymmer att behaga och “roosa jungfrun rätt“ beskrifvas. Den afslutas
af några upphöjda strofer om äktenskapets lycka, och åtföljes af en
“énigme pour les dames“, hvars betydelse slutordet “baisers*
antyder, och hvilken framför Lucidors öfriga gåtor utmärker sig för
finhet och behag. Huru han kunde blifva anklagad för en dylik,
efter dåtida smak visst icke otillständig bröllopsskrift, kan endast
förklaras deraf, att förf. “stött på patrull* och, måhända sig
omedvetet, hänsyftat på för brudparet ömtåliga förhållanden.
I några Lust-skempt och lyk-roops-rijm vid Cr. Flygges och
S. Ekehjelms bröllop 1671, hvilka äro temligeu vårdslöst hopkomna
på beställning, visar sig förf. vara medveten om att man anser
honom “maaklöös plump; Sant är’t, när iag’t besinner, Om man
mig höwisk finner, Så äret rätt en slump “. Men fast han har “en
stoor truut“, påstår han sig dock veta “(fast thet lijte) Lell både
kaass och huut“, och han försäkrar, att “intet oudt är mcent*.
Den på tyska skrifna fortsättningen till detta brudqväde afslutas,
efter våra grannars i södern föredöme, med en vexelsång mellan två
körer.
Yid J. Utterklous bröllop med Ingrid Boij 1672 beskref
Lu-cidor Astrilds Skall Gång, hvarest han af “gudaskaran i all
gamman* gör en travesterande skildring, som sannolikt i sitt slag är
den första i vår literatur, der den förebådar dels fru Lenngrons
qvicka stycke, dels Bellmans humoristiska behandling af den
klassiska mytologien. Senare granskare, såsom Sahlstedt och Lidén, hade
icke nog utveckladt komiskt sinne för att kunna uppfatta en dylik
teckning, hvilken de naturligtvis ansågo högst kättersk mot den
fina franska “smaken*. De tyckte det vara att “i smutsen
neddraga det ideala*, då man beskref, huru “Saturn han sof och
snarka, Så at alt i salen knarka*, eller huru “Yulcanus sög tobaak,
Så at röken stog i taak“. — Den egentliga “skallgången* är byggd
*) Eichhorn har i Sv. Stud. II s. 171—172 aftryckt den
humoristiska teckningen af friarens förtviflan. — Denna dikt upptog arket B. i
Andersins upplaga, hvilket indrogs, men sedermera särskildt utgafs; se Ur
en Ant:es Sami. s. 129.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
