Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindschölds kärleksvisor äro mera skämtande och galanta än
djupa och allvarliga1). I en Wijsa säger sig skalden ega ett
rymligt lijerta: “(loris logerar där och Iris äfwen så Och där är rumm
ännu, om så beliöfs, för twå“; hvarför skall man icke älska flera?
“Alt det godt är, det är till wärckan och till krafft Med fleere
deleligt; som wijntriids ädla safft etc.“. Och på samma grunder
råder han hvarje dam att skaffa sig flere, som “henne träget achtar
opp“, ty desto “större blijr dess prydna“. Slutligen tillägger dock
skalden:
Jagh lemnar nu derhänn om desse raisons gälla,
Och hwadh man will för dom om mine verser fålla.
Det beer jagh dock för alt, att ingen flicka må
För sielftva dichteus skulld, om hiertat illa spå.
Det .lilla nätta stycket Ögat är hiertats tolk har redan af
Sondéu tillerkänts “qvickhet och behag*. Liknande är La jalousiv
contre ane serviette. Här förargar sig älskaren öfver servetten
“Att han rör munnen din, ja trycks och gnids derpå; Hwi må då
icke Jag den samma lycka få“; han ber: “Lätt serviettens rätt
blij mig en trohetz lön“, och känner sig slutligen förvissad om att
lians hopp “blir eij omsyss, Att Jag får stundom taa, och stundom
gie en kyss“.
Emellertid försmår den glade skalden icke heller Bacchi nöjen,
och han vill sålunda dela sin tid icke blott mellan flera skönheters,
utan ock mellan flera gudomligheters dyrkan. Så skämtar han i
Bacchus1 Bröders och Venus’ Wänners sällskap, hvilken dikt
troligen upplästs eller sjungits i ett gladt lag:
*) Mycket omtyckt synes Veneris befalningsskrijft till alla wackra
Flickor med deras Sicar hafva varit, enär den påträffas i många
afskrifter och i ett särtryck af 1690 i Palmsk. hs. P. t. XIII, hvarest den
uppgifves vara “Stäld effter Regadon och Buræ“, tvenne bekanta
dansmelodier, och åtföljes af en (också af L. författad?) nätt visa Lilla Lycilla
lilla. I DLO. Bl. Ä. t. LXY säges ‘Befalningsskrifften“ vara “upsändt
til Fruentimbret i Håfwet A:o 1689“. I det nämnda bandet af Palmsk.
hs. finnas ock ett par smärre poem Till Cloris, hvilka Hanselli icke
aftryekt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
