Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig såsom kartritarc och utgifvit ett arbete i navigation. Redan
år 1686 lät lian anonymt trycka en liten diktsamling Ben tv
aak-sammes Bo o eller Lustige Ledsamhet, och ännu flera
poem funnos vid lians död färdiga att läggas i pressen. Den
giädtiga och godmodiga natur, som vi bakom dessa dikter spåra,
framträder tydligast i några högtidsqväden samt i en del erotiska
stycken, i livilka senare, till största delen intagna i den tryckta
samlingen, förf. på ett lekande, galanteriartadt sätt behandlar
kärleken, vanligen under Venus’ och Amors gestalter. Till dessa hör
ett, benämndt Amor är icke blind, men snarare döf, som vi
funnit vara en rätt trogen efterbildning af Opitz’ ll:te ode: “O du
(lott der siissen Schmertzen". Sista versen, som klargör styckets
innehåll, lyder:
Effter du äst mycket wreder,
Hörer ingens klag och grååt,
Acktar eij hwad man dig beder,
All wår smerta leer du åt,
Derför tror iag utan hinder,
Du äst döfwer och eij blinder.
Astrild är eij blind, men lell
Tror iag han eij hörer wäll1).
Veneris Aprille Puss är ett längre qväde, hvari beskrifves,
huru Venus tidigt en morgon kom från ett moln på sin svanvagn
ned till förf:n (som tyckes varit ute till sjös sysselsatt med
astronomiska iakttagelser) i sällskap med Cupido, hvilken, klädd i en
drägt af “klafwerduuk“, som “war giort på ded maneer, som siöfolk
ha i bruuk“, i st. f. pil och båge hade “een book af reent papier
timbret sett“, är märkligt, enär det rör sig om den vid denna tid
uppblomstrande svenska skaldekonsten: Apollo säges vilja “en ny parnass här
nästan rätta an“, då nu “i en kortan tijd“ flere framträdt “Dhe, som
för-gäfwes ey bestigit Delos topp“:
Den tyske Opitz kan ey stort upå dem winna,
Ey heller någon Heintz och Catz långt på dem hinna,
Ey Ronsard, ey Marot, som ha för Frankrijk speelt,
Den wälske Ariost ha dhe tillbakes stelt.
I sanning, icke ringa tänkte man på R:ts tid om den unga svenska
poesien!
vj De båda sista, i manuskriptet förekommande raderna, som bilda
refräng, äro icke aftryckta af Hanselli och ega ej heller någon
motsvarighet hos Opitz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
