Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som är “den enöni alt för smal, den androm alt för tlock“ o.
s. v., och då mannen rådes att, om han tagit sig en glad afton,
vid hemkomsten skölja sig i munnen, så att han ej luktar som “en
Tobaks Drake och gammalt Krögar-stop“ etc. Äfven hustrun får
här några råd, t. ex. att, om hon är “elliest wettug“, icke låtsa
om att mannen “ett Rus har fått; fast han är något glättug“;
till gengäld får hon det erkändt, “Att intet Mannens Hatt är mehr
än Qwinnans hätta* — eu för sin tid lika ovanlig som
aktningsvärd åsigt.
Man har, förmodligen på gmnd af deras längd, funnit dessa
qväden tråkiga; en noggranu betraktare skönjer dock under den
torra ytan ett jovialiskt lynne, som stundom, med eller utan afsigt,
förlänger de partier, der tidens seder och oseder skämtsamt och
smått satiriskt behandlas. För öfrigt stå de genom sin vårdade
och säkra versifikation högt bland dåtidens moraliserande poem; och
det förvånar oss derför icke, att de väckte stor uppmärksamhet, flere
gånger ömtrycktes samt ända in i den Gustavianska perioden gerna
lästes för sitt sedelärande innehåll, framstäldfc i jemnflytande och h.
o. d. småroliga verser.
Långt mer än t. ex. v. Rosenfelt förtjenar Henrik Georg von H. G. von
Brobergen1) benämningen tillfällighetsrimmare. Han är en typisk BrobergeiL
bröllopsskald och förenar hos sig flera af de manér, vi ofvan hos
skilda poeter funnit. Kärleksguden får som oftast rycka fram i
all sin mytologiska ståt; på andra ställen besjunger förf.
“Echten-skapetz beständiga nöje“, Ächta kiärleks wågbalk* o. d. Vidare
är det ett genomgående drag, att det på kontrahenternas namn i
oändlighet tillverkas ordlekar, hvilka naturligen merendels måste
blifva hårdragna och krystade. Slutet innehåller vanligen en
önskan, att brudparet må få upplefva många lyckliga år; eller ock,
liksom hos Lucidor, att de två, som nu sig sammanpara, “Åt
*) F. 1669, aktuarie i Kammar-Coll., f 1708, sedan han kort förut
anonymt ntgifvit en diktsamling Ledige Stunders Poetiske
Tijd-fördrijf, till hvilken skaldebrödema Granatenflycht och Broms
skrifvit lyckönskningsverser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
