Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammarsköld förnekar, att hans poem visa “någon lefvande idé,
någon rätt träffande målning". I detta senare fall måste vi,
såsom af det föregående framgår, biträda G. Fruncks yttrande, att
Holmström tvärtom egde “en ganska god förmåga att inom ramen
af några få värser teckna en viss figur, en viss klass af menniskor,
en viss situation"; och H:ms förtjenst är så mycket större som
hans diktuing bär “en specielt svensk prägel". I anledning af denna
sistnämnda omständighet kunna vi på intet vis räkna honom till
den s. k. romantiska skolan, såsom Rosenhanes och Leyoncronas
medbroder, i synnerhet som han hvarken framstår genom något
utpregladt herdemanér eller sydländska versformer. Det är till den
Carolinska tidens komiska sångare par préférence man, att döma
efter hans bästa dikter, visorna och småstyckena, måste hänföra
honom. Malmström, som upptager honom tillsamman med de
nämnda skalderna, tillägger honom dock “ett outtömligt godt lynne";
men det är ej blott “poetiska gycklerier“ han efterlemnat. Man
träffar hos honom en sund och kärnfull komik, och särskildt i
detaljen visar han en burlesk kraft, som någon gång blir grof, men
derför icke mindre lefvande. Hans qvickhet inskränkte sig icke till
“ett och annat artigt infall"; den ar ett genomgående drag och
Tessins sarkastiska yttrande, att "infallen äro qvicka, det är skada
att de ej äro på vers", torde, såsom de ofvan meddelade utdragen
visa, få anses oberättigadt. Hans lynne låg särskildt för satiren,
den kommer fram äfven då och. då i visorna, hvilka härigenom icke
blifva så “naiva", utan få en reflekterande karakter. Men skämtet
hos denne “svenske Scarron", såsom Tcssin benämnde honom, var
aldrig bittert, utan oförargligt och lekande, såsom det i den
omtalade grafskriften heter: “han mycket roligt sagt, dock utan andras
men". Det är denna godmodighet — hvilken, stundom med ett
visst vemod, äfven indrager det egna jaget bland skämtets föremål
— som framkallat yttranden sådana som detta, att Holmström
"anslår toner, hvilka förebåda Bellnian". Sant är också, att hans
komik mången gång öfvergår till en djup humor, att han såsom
genremålare ofta använder de lifliga färger, hvilka få sin fulländade
behandling i den store mästarens helgjutna bilder; men reflexionen,
det förståndsmässiga spelar, såsom nyss påpekats, hos honom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
