Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de vinets muntra tidsfördrif han i dem skildrar; en åskådning, som
hos det Carolinska tidehvarfvets sunda naturer så väl kunde förenas
med en varm och upprigtig religiositet, hvaråt nästan alla de “glade
sångarne44, jemsides med sin “verldsliga“ visdiktning, gifvit vackra
och innerliga uttryck. Det är gent emot dessa äldre skalder
vi med blygsel måste bekänna: 44Nous aussi, nous avons des
passions, mais nous ne sommes plus assez forts pour les porter441).
Den mest bekante vissångaren under Carl Xll:s regering var
Johan Runius* 2), hvilken hos sin samtid och närmaste efterverid vuii- Johan
nit ett rykte, som Atterbom ansåg endast Dalin, Bellman och Teg-5,1111”18’
nér hafva uppnått. Af samtida skalder besjöngo honom Frese,
Broms, Lindsten m. fl., och under frihetstiden lofprisades han, utom
af fru Nordenflycht, af Swenska Nitet (n:o XX), Nicander m. fl.
Äfven literaturhistorikerna Lidén och Wallenius omnämna honom
*) Taine, Hist. de la Litt. anglaise t. I s. 302 (ed. Hachette 1863).
2) F. i Westergötland 1679 (son till den sid. 38 omtalade Arvid B,.,
stundom liksom Johan benämnd Runnius, vid hvars disputation “de recta
ratione44 Joh. Columbus skref ett latinskt epigram), måste efter fadrens
frånfälle söka plats som informator, troligen i Göteborg; kom vid
1700-talets början till Upsala, der han stannade flera år; fick 1708 anställning
som handsekreterare hos kgl. rådet grefve Nils Strömberg och lärare för
dennes son, hvilket han fortfor vara till kort före sin död d. 1 Juni 1713.
Under dessa senare år, då han vanligen vistades i Stockholm, föll hans
mest betydande diktarverksamhet. Runius var in till det sista sysselsatt
med samlandet af sina många skrifter, hvilka efter hans död utgåfvos af
vännen Peter Frisch i två delar Dudaim, den första af år 1714
innehållande “Andlige Blommor44, den" andra af 1715 “Werldzliga Lilljor44; en
tredje del “Sinne-Kryddor44 fogades 1733 af en annan vän 0. Lindsten
till en ny upplaga af de båda första. Flera i II och’ III delarne
förekommande poem, mest små och obetydliga, hafva i Hausellis upplaga
ute-lemnats; likaså “Salig Runii syn d. 13 Maj 1702“, ett längre prosastycke, se
Dudaim II sid. 215. Till dessa utelemnade stycken hör äfven Runii
liexa-metriska öfversättning af “Johannes Jonstonii latinska vers öfwer den
namnkunniga Fransyske Hjelten Gref Josef Montgomery44, hvilken efter en mera
“accurat44 uppteckning finnes införd i Nytt och Gammalt årg. 1768. —
Ett par hittills otryckta qväden af Runius upptagas i det följande;
dessutom finnes i Gefle Biblioteks-arkiv (i en bundt “Miscellanea af verser och
prosaiska uppsatser44) ett egenhändigt bref af d. 10 Aug. 1706 på fransk
vers från Runius till häradshöfding Lars Stiernmarck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
