Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ofvanföre liafva vi flerstädes mött efterbildningar af
fransmännens nov-antika poesi. Vi iakttogo dess inverkan äfven på författare,
som med sin egentliga diktning qvarstodo på den gamla
ståndpunkten : liksom man på hufvudstadens gator såg den kämpabålde
carolinen trängas med den ålamode-klädde “snushanen", funno vi hos
dessa författare bredvid stela och torra högtidsqväden i den
häfd-vunna stilen lediga och galanta artighetsstycken i fransysk smak.
Den senare började hos de yngre diktarne allt mera undantränga
den förra, och snart blef den också i vår literatur enrådande.
Detta från Ludvig XIV:s Frankrike utgångna sträfvande
hem-tade ingalunda sin lifskraft från den grekiska skönhetsverlden; det
var romarnes nyktra, didaktiska vitterhot, hvars egentliga
tyngdpunkt låg i deklamationens värdighet och formens fulländning, som
satte sin pregel derpå. Det retoriska blef derigenom det
väsentligaste i poesien; rörande innehållet räkuades det väl till förtjenst
att meddela någon nyttig upplysning eller klok lefnadsregel, n. b. på
ett lättfattligt och roande sätt, men för öfrigt gälde det blott att
icke förbise det jemna måttets gräns, utan helst hålla sig inom det
alldagligas öfverskådliga krets. Beskrifningen, betraktelsen, fabeln
fick ett vidsträckt spelrum, och den panegyriska, stereotypa hofpoesien
intog nu, liksom under de romerske kejsarne, en storartad plats.
Alla naturliga utbrott af en varmare känsla förqväfdes; och sökte
ett mera egendomligt innehåll träda fram, måste det ikläda sig en
lätt och lekande form och gerna tillspetsas i en epigrammatisk
pointe. Sällskapslifvets konvenans tillät knappast ett osminkadt
uttryck eller ett uppsluppet skämt; man vet huru stor ovilja t. ex.
Lafontaine’s glada “contes“ uppkallade. Det komiska måste
derfor också krympa tillsamman till den fina qvickhetens trånga område1);
*) “Der Witz, weil er unterhält, erwirbt sich damit die Verzeihung
fiir die Yerwegenheit seiner Existenz“ Rosenkranz, Die Poesie und ihre
Geschichte s. 625.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
