Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes ej längre någon Mæcenas och “hwem will af hunger dö at seen
i skriffter lefwa?“
Den här antydda torftiga skaldelotten utgör temat för ett litet
poem, som man kallat Afsked till lyran, i hvilket Triewald,
liksom Werwing i “Afsked till Parnassen", visar sig godmodigt
skämtande och mera humoristisk än kanske i någon annan dikt:
Jag gier dig rätt, Apollo, fan
Med alla dina lagerbla’n
Och alla Blomster på Parnassen;
Hwad båtar dig att dyrcka wäl,
När man där wist måst hungra hjäl?
Din konst den fyller aldrig Cassen.
Förbannad wari fritt den stund,
Då jag ej lydde Far mins mund,
Som sade: Josse, är du jalen
At hängen näsan in ein buch,
lär sälljen pfelfer oder tuch,
petra en ann med mass med alen.
Bättre än att syssla med lärdom och blifva “ein Latinscher bos“
hade varit “at stehlen in uutullad Joss" och lära “ziffern wolil, ej
versen schreiben“. Men nu är det för sent att följa den kloke
faderns råd, nu står poeten der fattig med sin lärdom. En tröst
har han åtminstone: han behöfver ej vara rädd för att bli
bestulen, ty “den intet har, Han sofwer sött; men sorgers far Är
guldet wist hos dem som spahra“.
I jemförelse med de fleste föregående skalderna eger Triewald
företräde genom en ledig och rask versifikation; efiuru han nog hade
det felet att “icke alltid hafva betänkt sig efteråt"1). Härigenom
samt genom den kritik han underkastade de “dumme“ poeterna och
genom de förebilder han uppstälde betecknar han ett afgjort
framsteg. Rörande dessa senare var han oftast deras mycket lycklige
tolkare, och han kan stundom värdigt ställas vid deras sida på
grund af sin sjelfständiga qvickhet, sina sinnrika anmärkningar
samt sin kraftfulla oförskräckthet. Väl är det sant, att han ofta,
liksom Boileau, på känslans bekostnad bringar offer åt en torr och
prosaisk förståndighet; men hvad den svenska skaldekonsten då mest
tarfvade, var en förädlad smak, och för denna kämpade Triewald
icke utan framgång. För honom stod det följande tidehvarfvets
vittra uppfattning till rigtningen redan klar med dess Horatianska *)
*) D. v. s. ur&ktlät att korrigera dikterna; Blom s. 226. Dalin
säger att han “gaf sig aldrig tid att utarbeta sina verser“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
