Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan, under god (kåtfcl och nådigt
tak-mod, med fårlosfningen hunnit fi långt, at
foftrets hufvud börjar trycka på yttre delarne;
fa år den bitrådandes enda goromål, at under
’vårkame med flata handen gifva Mellangärden
nådigt flåd och forekomma defs remnande.
Åro v ark arne mycket klena, kan ock den
fodande, i proportion af fina krafter, med egne
bemodningar och Kryftandc nu underhjelpa.
Foftrets hufvud får fór , åfrigit af lig ijelf
frambrifta och om axlarne jemte ófrige
kroppen icke ftraxt fålja, fom dock vanligen
hinder ; ia afbidar man en ny virk eller famman*
dragning i Lifmodren til foftrets fulla
fram-drifvande, hållande immedlertid hufvudet uti
bigge hinder ftadigt nedåt, utan någon våldfam
dragning; och undar alt detta år den fom
for-råttar fårlosfningen ftttande på en ftol eller
fingkanten, vid iidan af eller något framfor den
fådandes nirmafte kni.
Man kunde tycka defla anftalter vara ia
fimpla, at det knapt lónat módan tak om dem;
det år ock fant; ingen ting kan vara fimplare
Sn det fom fordras til en naturlig fårlosfnings
fårrittande; men olyLligt-vis ir det juft
fim-pliciteten, fom behfifvér framdragas ur et mår*
leer af iooode konfter, med hvilket
okunnighet, vilmening, fördomar och egennyttigt charr
latanerie betikt ijelfva enkelheten af denna
naturens få egna och ia alminna fårrittning, och
det ej allenaft i forntiden, utan innu i denna
Z 3 dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
