Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ftannade at tala med fin granne, b!ef han
varfe at en karl et ftyclte bakefter kom
gåendes helt fort. Bonden red hem; men då
han efter en fiund kom ut, fåg han famma
fortgående karl ftillaftående nåftan på famma
ftålle , hvareft han fårft blef honom varfe.
Folket i Byen , fom hollo honom får full,
tokig, eller en fom tånkte at narra dem,
brydde lig ej -vidaré om honom. Han blef
derfåre ororlig ftående på landsvågen från
kl. i <) e. m. til emot kl. 9 om afton. Folk
gingo då dit, at befe denna ftatue. De
funno honom helt ftel, utan fanfning, famt
foga tecken til lif. De fårde honom til Byen 5
gofvo honom at dricka5 men han ville ej
fvålja. Genom Kronobetjeningens
fåranftal-tande fårdes han om natten til Staden. Om
morgonen d. 4 Aug. blef jag derom tilfagd.
Utaf pasfet, fom fants hos honom, fick
man veta, at han var en
Sjo-ArtiUerieVolon-tair vid namn J. Salberg, fom efter
århål-len Permisfion /kulle gå til fin hemort i
Dalarne. Af defs utfeende flåts tydeligen, at
han fårut legat fjuk. Defs hy var ganfka
mårk, helt gulbrun och likfom brand. Fåtter
och ben något tjocka af en oedcmateufe
fvuU-nad. Pulfen kandes haftig , ftark och full.
Intet tecken mårktes til lif utom pulfen och
ibland något låte likt et vrålande
(fårmode-ligen ville han hofta). Andedrågten var helt
tyft och fagta , få at bråftet ej fyntes råras.
T 3 Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
