- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
108

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till sitt gods. Derför gick han ut med sin bössa och
sköt eld i alla gårdarne, sägande, att han skulle skjuta
kråkor. Hela byn brann ned, bönderna byggde upp
sina gårdar igen; han sköt åter eld i dem, de byggde
upp dem, och han sköt eld i dem för tredje gången. Då
voro alla bönderna så utfattiga, att de måste gå ifrån sin
jord, och generalen slog den under sig. Han kallas Skytten,
men om han fått benämningen som öknamn för sina
dåd, eller han hette så, det vet jag ej. En af de
utfattige bönderna, han var tillika skomakare, uttalade
en förbannelse öfver herregodset Råbelöf och
Odersberga och tillade, att det aldrig skulle egas af en och
samma familj i tre nedstigande led; derför går detta
fideikomiss från den ene slägtlinien in på en annan,
aldrig från farfar till far och son. Generalen kom
åt Råbelöf på det sätt, att han ingick kärlekshandel
med en kvinlig slägting, och sedan hon födt honom
tvillingar, dref han henne bort från Råbelöf och tog
detta gods helt och hållet i besittning. Efter någon
tid kom fröken med sina två barn åkande i en täckt
vagn till herrgården. Han gick ut för att välkomna
gästen, icke anande hvem det var; men när han fick
se detta, kysste han barnen, slog så igen vagnsdörren
och befalde kusken genast köra från godset.

Bland sina andra ogerningar hade han äfven den,
att uti Tyskland ha röfvat kyrkor, och de klockor
han skänkte åt Råbelöfs kyrka, var just sådant
röfvargods, liksom också dopfunten. Hur trotsig han än
var, måste äfven han gå all verldens väg, men äfven
sedan han var död, stälde han till förargelse. Han
begrofs först i kyrkan, men han kom hem med kista
och allt; sedan reddes honom en graf på
kyrkogården, men der blef han ej heller i ro, utan kom igen.
Nu fördes han till Barnahöl, som är der i närheten
och dit man alltid brukat nedsänka sådana oregerliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free