- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
113

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef uppgräfdt och nålen fans i hennes mage, och så
måste mannen lida sitt förtjenta straff.

För en del år sedan hände det i Örkeneds
socken, att en mycket girig man satte sig upp, sedan
han legat död ett par timmar, och sade: »Vägen och
mäten rätt, ty det är svårt att komma in i Guds
rike!» Efter dessa ord lade han sig åter ned och
rörde sig aldrig mer.

Det kan väl vara så der en femtio år sedan det
spökade så märkligt i Ousby klockaregård. Spöket
kom mest hvarje kväll, ingen kunde se det, men det
gick omkring i det dagliga rummet, flyttade stolar och
bord samt sysslade än med ett, än med ett annat,
men gjorde ingen större förtret. När någon satte sig till
pianot och spelade, hördes det osynliga väsendet dansa
kring golfvet, och det glömde aldrig att byta om takt,
i fall det först dansat efter en vals och den spelande
gick öfver till en »hoppsanvals». En gång kom der
en småländing till klockarens och bad om
nattherberge. Han fick ligga i dagligstugan, men kunde ej
komma till ro för bara hunger, ty han hade ej fått
någon aftonmåltid. Rätt som han då ligger och
tänker på den kalla potatis, som stod i en korg på bänken,
kommer der en af dem susande bort till honom i
sängen. Han åt den med god smak, och då den
var slut, kom der en till. Så fortgick det en stund.
»Tack, nu vinner jag ej äta flere», sade ändtligen små
ländingen. Men spöket brydde sig ej derom, utan
fortfor att kasta den ene potatisen efter den andre
på honom. Då steg han slutligen upp, väckte någon
af husets folk och fick bort potatiskorgen ur stugan.
Sedan fick han sofva i ro. Många menniskor kommo
till klockarens, för att höra på detta underliga spöke,
men till sist blef någon hvar trött af denna oro och
man sökte hjelp och råd. Hur det gick till vet jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free