- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
119

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ficka ett ben, som de lånt på kyrkogården, för att
alltid ha tur i spel. Värre år det dock att fylla ett
sådant ben med urin från en menniska, som man vill
skada, ty gör man detta och sedan kastar benet i en
ström, som rinner mot norr, så vantrifves denna
menniska, så hon ej får en helsodag förrän någon
klok kan sätta konst emot konst.

I Örkeneds socken fans för flere år sedan en
käring, som brukade allehanda stygga konster, såsom
att ställa sig vid sina grannars råmärken och tjärna
i någon bäck eller grop, för att draga till sig deras
smör. En valborgsmessomorgon, före solens uppgång,
såg en skytt, som låg bakom några buskar och lurade
på tjäder, hur denna käring, naken som hon kommit
till verlden, klef upp på en stor, hög sten. Han
smög sig fram och gömde sig bakom stenblocket, för
att se hvad hon nu skulle företaga sig. Det blef
honom snart klart, ty hon stälde sig kapprak på
stenen och skrek af alla krafter: »Så långt som denna
röst höres, så långt skall mjölk och smör bli mitt!»
Då reste sig skytten och gaf henne med bössan ett
dugtigt slag bak och svarade: »Så långt detta kännes,
skall det du sade bli ditt och icke mer!»

Der bodde en sådan stygg käring i Glimåkra
socken. När hon var död, fann man ett halft tjog
brödsknifvar instuckna i hennes säng, och i det hus
hon bott, hörde man långt efter hennes död
hvarjehanda buller.

Som man vet, kunna en del kloka skärsla i
vatten; det vill säga, i en vattenbalja visa dens ansigte,
som stulit ett eller annat ifrån en. Detta är nog bra,
men hvarje ärlig menniska skall noga taga sig till
vara för att begagna omangladt linne, ty bär man
ett sådant, kunna onda makter mana fram ens ansigte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free